torsdag 1 september 2016

The Pacific Northwest del 9 - Block 15, Pelican, de Garde

Något slitna efter gårdagens eskapader men i gott mod vaknar vi utvilade i Bend och sätter fart mot kusten genom Oregons fantastiska skogar. Slutmålet är Tillamook men med stopp i Corvallis och Pacific City på vägen.

Bara någon mil utanför Bend kör vi genom en stad som heter Sisters, som är helt magiskt mysig. Det är sannerligen något visst med amerikanska småstäder, framförallt när dom är så oerhört välbehållna. Lite som att köra rakt in i ett modernt cowboysamhälle. Hade gärna stannat här längre men vi hade lite annat på schemat så det får bli en annan gång. 

Vi fortsätter genom bergen och efter någon timme befinner vi oss i Corvallis, en medelstor stad bara några mil från kusten. Liksom de flesta andra städer kryllar här av bryggerier men vi hade bara siktet på ett egentligen - Block 15.



Jag har sedan tidigare provat deras suröl och dom är riktigt, riktigt bra så det var kul att stanna till och prova lite annat. En flight med fem öl beställdes in, mest sura och humliga. 

Samtliga höll fin klass, precis som väntat. Bäst var Sticky Hands DIPA, en av bryggeriets flaggskepp. Riktigt klibbig och tallig, precis så som man vill ha sin västkustöl. Surölen som serverades var även dom bra,  bland annat en med persika som var riktigt smarrig. Bryggpuben var över lag trevlig också, fräsch lokal och väldigt avslappnat med en massa locals som käkade lunch.


Dock skulle vi inte käka här utan tänkte istället ta vår lunch på Pelicans berömda bryggpub på stranden i Pacific City så vi satte oss åter i bilen och susade iväg i duggregnet.


Väl framme fick vi bord med utsikt över havet vilket och beställde in öl och lite käk. En po'boy med friterade knivmusslor för min del och pasta för frugan. Helt okej mat men inget jättekul, och detsamma gäller ölen. Inget som smakade illa men inget var nåt speciellt heller. Den mesta av hypen här ligger nog helt klart i placeringen av bryggpuben, och i deras helt sanslöst bra barley wine Mother of all Storms som släpps årligen..



Men det var kul att ha besökt oavsett, och med hungern släckt var vi tvungna att gå ner och doppa fötterna i havet.. Hur ofta får man chansen att frysa tårna av sig i Stilla Havet? Inte jätteofta, vilket är skönt för jäklar vad kallt det var. Ett gäng surfare chillade längre bort på stranden och några var ute och försökte fånga vågor, och även om dom hade våtdräkter på sig så såg det snuskigt kallt ut.

Nåja, vi kände oss klara här så vi körde upp till Tillamook och checkade in på hotellet. Inrättade och klara beställde mannen i disken en taxi som tog oss ut till de Garde Brewing som ligger i en företagsby vid flygplatsen utanför stan.. Det tog väl tio minuter med bil ungefär men det hade nog tagit upp mot en timme att gå hela vägen.


Och ja jäklar. Jag visste på förhand att detta skulle bli en topp på resan men jäklar vad bra dom är. Tio öl på fat varav fyra var gästöl. Vi kom dit knappt en timme innan stängning (de Garde stänger rätt tidigt, redan vid 19.00 torsdag, fredag, lördag och 17.00 på söndagar) men då det var rätt lugnt med folk hade vi gott om tid att prova oss igenom ölen. 

Apricot Bu, Houblon Peche, Anián, Biere Blue, Hose och The Unblended fanns av deras egna öl - samtliga absolut toppklass. Allra högst smällde Apricot Bu, Hose och The Unblended där den sista var den bästa av de tre. En oblandad suröl direkt från tankarna på lagret bakom oss. De Garde brygger på traditionellt vis med öppna kar och vilda bakterier, precis som de belgiska lambicbryggerierna och det är helt sanslöst bra öl.


Tydligen har bryggarna letat land och rike runt efter en plats med den bästa marken att ha bryggeriet på för att få rätt bakterier i ölen och hamnade här i Tillamook. Väldigt intressant bryggeri.


När klockan började närma sig 19-tiden var det dags att bege sig ner till stan igen. Samma taxi som vi tog ut kom och hämtade och tog oss ner till Pelicans bryggpub i centrala Tillamook. Eller ja, centrala och centrala, Tillamook är en väldigt liten stad där det nog inte händer mycket alls egentligen förutom bryggerierna. Det är en hel del turister här men det är till stor del på grund av vandringsleder och andra vildmarksaktiviteter i området. Och för Tillamook Cheese Factory så klart, en enorm ostfabrik i utkanten av stan.

Vi stannade kvar på Pelican resten av kvällen, hinkade in mer öl, lirade shuffle board och käkade varsin burgare. Både maten och ölen var bättre här än i Pacific City tyckte jag, konstigt nog. 

Här efter kom vi i säng ganska tidigt då vi hade lite att göra dagen därpå innan vi skulle lämna bilen på resans sista stopp - Portland!

Inga kommentarer: