Kornmalt & Humlekottar

Solig söndag på Österlen, Kiviks Musteri och Pizzeria Friden

2012-03-13T12:00:00.003+01:00

I söndags fick vi här i Skåne en av våra första ordentliga vårdagar detta året, vilket passade perfekt då jag och tjejen hade planer på att köra ner till Österlen som jag skrev häromdagen. Vi vaknade klockan åtta på morgonen av att solen strålade in genom rullgardinen och då kändes det inte som att det var någon idé att somna om utan vi steg upp och käkade en rejäl frukost istället. Lite städning och annat pyssel här hemma sen tog vi bilen österut strax innan lunchtid.

Skåne är verkligen hur mysigt som helst att glida genom under våren och sommaren, speciellt nu när det börjar bli grönt på marken efter den mer eller mindre obefintliga vintern vi haft. Eller inte haft kanske. Hursomhelst så körde vi ner förbi Vombsjön och sen råkade vi helt plötsligt köra förbi en hage med något som inte alls såg ut som hästar. Vi hajade till och stannade för att se vad det var, och vi blev väl minst sagt förvånade när vi såg att det var alpackor. Dom ser verkligen hur roliga som helst ut. Sjukt fluffiga.

Här stod vi, som ni förstår, en rätt bra stund och skrattade åt dom innan vi körde vidare. Vi körde ner en sväng till Simrishamn vars hamn bara är helt fantastiskt mysig, för att sen ta oss upp till Kivik och dess musteri.

Det är förvånansvärt knepigt att hitta till, rätt så dåligt skyltat faktiskt. Nu har vi varit där ett par gånger tidigare så vi vet vart vi ska köra, men för någon som är där för första gången så kan det vara rätt svårt. Det ligger iallafall längst, längst ner på en lång väg med massor av äppelodlingar på båda sidorna och havet 100 meter därifrån. Det säger kanske inte så mycket med tanke på att hela Kiviksområdet kryllar av äppelodlingar, men om ni ska dit så föreslår jag att ni kolla upp vägen först.

Man kan gå på rundvisning på musteriet och lära sig hur man gör must, cider och vin, man kan gå på ciderprovning, käka på restaurangen, handla i butiken och så vidare. Notera dock att öppettiderna för restaurang och andra delar varierar under året, men butiken har öppet i stort sett alla dagar. Vi handlade med oss lite allt möjligt, mycket av sakerna går att hitta i vanlig butik också men vissa saker har jag bara hittat här. Deras äpplechutney exempelvis har jag inte sett någon annanstans, och den är väl värd ett köp om ni är i närheten! Den med peppar och vitlök är för jävla god.

Härefter körde vi ner en sväng inom Kivik för att sen ta oss någon kilometer utanför till en liten pizzeria och äppelgård vid namn Friden Gårdskrog som för övrigt finns med i White Guide sedan 5 år tillbaka.

Friden drivs med passion av ett äkta par som även odlar alla äpplen på sin egen gård till all sin egen must, äppelvin, äppelsprit och what not. I matväg serverar man pizza gjord på närodlade och ekologiska råvaror med alla möjliga innehåll.

Mitt val föll på en pizza med inlagd paprika, syltad lök, två sorters salami och ruccola, medan tjejen tog en med getost, honung och valnötter. Jag såg någon annan som fick in en med räkor, löjrom och gräddfil och någon annan som körde med champinjoner och lufttorkad skinka. Man kan få vad som helst på pizzan här med andra ord. Utomordentligt gott dessutom.

Något jag tyckte var extra kul med stället att dom har fan ett riktigt schysst ölutbud också! Mycket svenskt med bland annat Nynäshamn, Sigtuna och Malmö Brygghus, men jag såg både tyskt och brittiskt också. Kul som fan att se! Ett rejält utbud av whisky från Mackmyra såg jag också, för den som är sugen på det. Jag tog mig iallafall en Sigtuna South Pacific till min pizza och var hur nöjd som helst.

Nu hade solen gått i moln och det var dags att bege sig hemåt. Men att först ha fredagens provning i bagaget, en halvt fartfylld lördag för att sen avsluta med denna söndagen så var jag helt klart nöjd med helgen. Något annat vore ju dumt!

... Förtjänar man ölprovning två dagar i rad!

2012-03-12T10:59:00.000+01:00

Som ni läste i förra inlägget så hade jag en riktigt fantastisk fredag med en höjdarprovning ihop med Kristopher. Men som bekant så vill mycket ha mer. Så varför inte köra en kväll till? Den här gången blev det på hemmaplan, och tillsammans med Ölrådets Balder. Jag ber förresten om ursäkt för kvalitén på- och antalet bilder, jag har blivit lite för bekväm i att Kristopher är med. Jag ska eventuellt köpa mig en kamera, och om inte annat så ska jag jobba på att ta fler och bättre bilder med det skit jag har. Hur som helst... Jag började faktiskt kvällen med att vara lite huslig och diska lite glas, och självklart förtjänar man ju då ett disk-öl. Normalt så brukar det bli en lite lättare IPA eller en lager för min del som disk-öl, men den här helgen är ju allt annat än normal. Såklart skall då även mitt disk-öl vara det!

Stillwaters Cellar door är i skrivande stund det fjärde högst rankade ölet i sin stil, det passar perfekt! Ett friskt öl med kryddig såväl doft som smak med jäst och stor fruktighet. Kanongott och det godaste jag druckit hittills från Stillwater! Funkade väl sådär som disk-öl dock... Fokusen drogs ifrån disken ganska omgående efter första sniffen... Nåväl, man kan inte få allt.

Strax därefter mötte jag upp Balder som var ännu gladare än vanligt, med vars ett plastglas i högsta hugg. I glasen hittade vi Malmö bryhus Beerson IPA som var riktigt trevlig. Fruktig och lätt initialt och med en bra beska i avslutet. Väl inne i lägenheten så var det första ölet vi hällde upp en Freitgeist Bierkulturs Not just plain vanilla. En imperial stout från tyska Köln, mest känt för ölstilen Kölsch som enbart bryggs där. Tyvärr så verkade ölet infekterat, inte till graden att det var odrickbart eller för den delen äckligt, men vaniljen försvann i stort sett helt i en ganska stor syra. Ett mer öl som var (framförallt med tanke på syran) mer kul än bra.

Härnäst så tog jag fram Beer valley Black flag imperial stout. Ett öl jag själv beskrev som något man väldigt gärna vill prova, men egentligen inte köpa själv. Ganska lätt i kroppen trots sina 11 procent, och väldigt friskt humlig för att vara en imperial stout. Framförallt så var det ovanligt fruktiga humlearomer, men även i smaken, som fick ölet att sticka ut. Tillsammans med stiltonosten som slätade över humlen lite blev ölet bra mycket bättre i min mening.

När väl jag och Balder träffas är det inget konstigt med att låta Imperial stout tåget gå... Nu blev det Mikkeller Abel, ett öl jag recenserat tidigare på Gripen av öl. Jag var otroligt nyfiken då jag på ratebeer läst att ungefär hälften av de som druckit den haft ett öl helt utan skum och resten ungefär som på bilden i länken. Den här gången var det utan kolsyra, och smaken var betydligt mildare än jag minns och beskrivit den tidigare som. Riktigt kul att få prova "på det här viset", och man undrar egentligen hur ölet är tänkt att vara.

Nu bröt vi av lite och rensar paletten med en suris. Boon geuze Mariage parfait är ett öl jag velat prova ett tag. Jag har tidigare druckit deras vanliga geuze tidigare och tyckte den var kanon, precis som deras Kriek Mariage parfait som kom på bolaget i fjol. Men nu är det alltså Geuze Mariage parfait vi har i glaset och det är verkligen kanon hur de har balanserat de stalliga funk-tonerna med de friska och fräscha äppletonerna. Jättegod!

Kvällens höjdpunkt. Dogfish head World wide stout. Ett smått legendariskt öl som både jag och Balder hade på våra "bucket-lists". Ölet är från 2009 och jag kan inte beskriva ölet med andra ord än Wow! Ölet är enkelspårigt, men ändå komplext. Nä, det här tänker jag inte ge mig på att beskriva mer än som något av det bästa jag har druckit.

Vi avslutar med kvällens överraskning. Jag visste om att Balder skulle ha med sig World wide stouten och tänkte: "Hur fan ska jag följa upp det här?". Svaret var egentligen uppenbart... Mikkeller Barrel aged Texas ranger. Fast ölet visade sig vara helt annorlunda än väntat! I doften hittar man lätt chilitonerna och känner igen grundölet, medan smaken har lugnat sig avsevärt och chilin är mest där som ett sting på slutet för att hålla saker och ting intressanta. Ölet har gått från en kul grej till något riktigt gott faktiskt!

För att summera lite så kan vi säga att det har varit en helt underbar kväll! Och en helt underbar helg för mig som igår hade en fantastiskt provning med Kristopher och ännu en svårslagen provning under lördagen med Balder. Stort tack till er båda för en fantastisk helg!

En vis man sa att vi verkar leva som kungar här nere. Den här helgen levde jag verkligen som en kung!

Efter en lång arbetsvecka..

2012-03-10T10:37:00.000+01:00

..tyckte vi att vi var värda lite öl. En snabbt ihopsatt provning blev det så vi skippar skitsnacket denna gången och kör igång direkt!

Första ölen blev E.S.Bam från Jolly Pumpkin, världens högst ratade bitter på ratebeer. Jag förstår varför, även om jag inte hade kallat den för bitter om jag blindat den.. Jävlar vad den skummade för övrigt.

Jag tyckte att doften påminde väldigt mycket om en klassisk bitter, fast inte alls smaken. Gripen tyckte tvärtom, märkligt nog! Funk, jord, jäst, citrus, exotisk frukt, päron, banan. Ganska svårdrucken, oväntat tung på något sätt. Stor kolsyra. I slutändan var vi överens om att det var en grymt bra öl, men vi var glada att vi delade den och att om vi var sugna på bitter någon gång så kommer detta nog inte att bli förstavalet. Men god var den!

Näst ut är en öl jag köpte med mig från Köpenhamn förra helgen. En mörk saison, bryggd med pepparkorn.

Goose Island Pepe Nero. Den var häftig! Pepparkornen är verkligen framträdande, massor med svartpeppar i både smak och doft. Utöver pepparn så fanns det en rejäl dos av toffee, nötter och kaffe. Bitter och nötig avslutning. Vi var båda väldigt imponerade! Jag tror att jag tog den sista som stod ute på hyllan på Barley Wine, men om ni någon gång ser denna så tycker jag definitivt att ni ska prova! Riktigt bra öl.

Ungefär vid denna tiden dukades det fram ost, korv, kex, cantaloupemelon och chornichons. Två sorters kittost, appentzeller, gulayerkorv, chorizo, pata negra-salami. Mums. Till detta kalaset öppnade vi en bonusöl som vi fick av Mads på Vinens Verden sist vi beställde öl där. Det tog lite tid innan han fick iväg paketet nämligen, så han bad om ursäkt och skickade med en gratis öl.. Och vilken öl sen! Tusen tack för det Mads!

IPA bryggd på råg. Jester King Wytchmaker! Vi hade blivit "varnade" (om man nu kan använda det ordet i sammanhanget) på facebooksidan av Portersteken innan vi öppnade flaskan att den drog åt farmhouse-hållet och jag kan väl bara hålla med! And it was good. Även denna skummade like a motherfucker och fick stå på diskbänken ett tag.

Men när vi väl fick upp den i glaset så märkte vi hur stor denna ölen är! Först mycket farmhousekaraktär med citrus och stickig kolsyra, men efter en tid i glaset lugnar det sig lite och blir mer och mer som en IPA. Rågen var verkligen framträdande, men även grape och passionsfrukt kommer efter hand. Många nyanser i denna ölen, häftigt! Jag såg för övrigt att Brill fått in Black Metal Imperial Stout från just Jester King för er som missat det. Själv har vi en i skafferiet redan som ska provas inom det närmsta, och där har jag rätt höga förväntningar.

Den sista planerade ölen för kvällen blev en gigant i liten flaska, en imperial stout från 2007 från ett bryggeri som vi vet att pappa Balder håller som bäst i världen.

Avery Mephistopheles! Även denna från Vinens Verden faktiskt. Grymt jävla vinös öl! Otroligt komplex. Vi satt rätt länge med denna och hittade bara mer och mer i den hela tiden. Vinbär, russin, dadlar, portvin, läder. Vi provade den med lite ost och det funkade inte alls, ölen verkligen dödade osten och fick den att smaka fis och ägg. Något som däremot funkade sjukt bra enligt mig var chornichons! Syran i gurkorna gjorde sig riktigt snyggt mot den komplexa och tunga ölen. Rolig kombo!

Nu var det egentligen slut, men klockan var inte så mycket så vi tänkte dra fram en sista öl. Vi hade tre kandidater och valet föll till slut på den smått legendariska Bourbon County Stout av Goose Island. Även denna köpte jag förra helgen i Köpenhamn och där fanns nog ett par flaskor kvar på Barley Wine tror jag, så skynda dit om ni kan. Årgång 2011.

Bourbonkaraktären är precis som väntat väldigt framträdande, men man märker att den är ung. Len munkänsla men skummar rätt mycket väl inne i munnen, kan tänka mig att den blir hur grym som helst efter ett par år. Komplex, tung med bourbon, vanilj, choklad och en hint av lakrits. Jag är glad att vi har ett par på lagring, för denna vill jag verkligen se hur den utvecklas.. Kvällens bästa öl, tror jag. Fast Pepe Nero var fan häftig också.. Fast dom spelar ju i så olika divisioner att det är svårt att avgöra. Goose Island levererar iallafall. Oväntat va?

Idag blir det en runda med tjejen för min del, exakt vart vet jag inte än. Imorgon blir det nog ett besök på Pizzeria Friden på Österlen som även finns med i White Guide tydligen. Någon som varit där? Rapport kommer iallafall i nästa vecka. Gripen kommer att spendera dagen med pappa Balder och dricka imperial stouts. Jag förväntar mig att det kommer en fin redogörelse för det också! Trevlig helg på er!

Malmö tar efter lilla Vellinge - Ölfestival i April!

2012-03-07T12:38:00.001+01:00

Igår kunde man läsa hos Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier att de ska hålla i sin första ölfestival! Trevligt nog för oss i närheten så har de valt att hålla till i Malmö Brygghus lokaler på Bergsgatan 33 i Malmö. Bara en liten promenad från såväl tåg som bussar. Jag saxar lite från hemsidan:

"Varje medlemsbryggeri har en egen monter med upp till fyra olika fatölsprodukter. Du blir serverad ölen av bryggeriernas egna personal, inte sällan bryggarna själva.

När du löser entré köper du också provningskuponger för 20:-/st, vilka berättigar till ett smakprov om 10 cl öl från valfritt bryggeri.

Entréavgiften på 150:- inkluderar ett provglas, vilket du får ta med hem. Förköpsbiljetter kommer att släppas – håll utkik!

Välkomna önskar Sveriges Oberoende Småbryggerier!"

Nedan följer även en lista på vilka bryggerier som kommer att representeras på festivalen, och med möjlighet för upp till 4 olika fat hos varje så har vi förmodligen en hel del kul att se fram emot!

Ahlafors Bryggerier, Bredaryds Wärdshus och Bryggeri, Eskilstuna Ölkultur, Gamla Slottskällans Bryggeri, Grebbestad Bryggeri, Hantverksbryggeriet, Irish Pub, Jämtlands Bryggeri, Malmö Brygghus, Monks Brewery, Närke Kulturbryggeri, Nils Oscar Company, Nynäshamns Ångbryggeri, Oceanbryggeriet, Oppigårds Bryggeri, Qvänum Mat Malt, Sandbacka Bryggeri, Skebo Bruksbryggeri, Stockeboda Gårdsbryggeri, Strömsholms Brygghus, Ängö Kvartersbryggeri.

Det här gillar vi på Kornmalt & Humlekottar, på tal om gilla så har ni väl redan "gillat" oss på Facebook? Vi ses i Malmö!

Mörkrädda undanbedes!

2012-03-06T13:48:00.001+01:00

Ingen av er som har följt Gripen av öl lär ha undgått att jag dras åt the dark side. En fyllig stout får alltid mitt hjärta att klappa lite fortare. Jag tror att inlägget kommer bli så pass långt utan att jag vidareutvecklar eller presenterar ölen, och förhoppningsvis talar några av ölen för sig själva. Nä. Nu har jag för mycket blod i stout-omloppet, dags att smutta i mig det sista ölet i listan och skriva ihop inlägget ordentligt!

Först ut är Hoppin frogs DORIS the destroyer!

Ölet har en kraftig doft med rostad malt, choklad, lätt av kaffe och lite humle.

Även smaken är riktigt kraftig med mycket rostade toner, hårt rostad malt, mörk choklad, lite lätt kaffe, en touch mörk torkad frukt och lite humle. Mycket beska element alltså men med en stor maltkropp som bär upp smakerna mycket väl. Tillsammans med ölet hade jag som synes pepparkakor med stilton ost, vilket funkade hur bra som helst. Osten slätade ut beskan och humlen lite, vilket för ölet mer åt mina preferenser! Betyget får bli 8/10. Kanongott!

North Coast Barrel-Aged Old Rasputin XIV

Riktigt tjock svart vätska med ett stort, fluffigt, sexigt skum! 10/10 på utseendet i min bok.

Doften är riktigt stor med mycket ek, bourbon, choklad, kaffe och lite vanilj. Alkoholen lyser igenom lite i bourbon-doften så det är inte nödvändigtvis något dåligt, det är vad man tycker själv! Jag tycker det luktar som ett riktigt monster som jag kommer få smutta länge på.

Det första som slår mig är hur fyllig den är. Jag håller ölet länge i munnen och känner hur den nästan rullar runt i munnen. Sedan sväljer jag. Här är det klart och tydligt att det här är ett öl för mig. Wow! Att ölet är så fylligt och lent funkar perfekt med den tydligt uttalade bourbonkaraktären och det gifter sig helt underbart till en helt fantastisk upplevelse! Likt doften är det bourbon, ek, choklad, kaffe och vanilj i ett riktigt fint samspel. Ett par smuttar in så känner jag även en lakritston. Jag hade riktigt höga förväntningar och de har infriats med råge! Ett varningens finger för de som är väldigt känsliga för alkoholtoner eller mest gillar en liten bourbonkyss i slutet, i det här ölet är det som sagt väl uttalat. Farligt nära full pott med betyget 9,5/10.

Brooklyn brewery Black chocolate stout

Len och lätt doft med mörk choklad, lätt av rostad malt och chark.

Tjock, tung, fyllig och... Lättdrucken! Mörk choklad med en bra rostad karaktär i bakgrunden som tillsammans med lite mörk torkad frukt och väldigt lätt av lakrits håller ölet intressant. Lätt bitterhet i avslutet och lite värmande alkoholfinish. Jag drack det här ölet när det släpptes i fjol, då var jag fortfarande en riktig färsking och den stora hypen blev för mycket och jag var inte förtjust i den. Ta ett steg tillbaka från hypen och förvänta dig ett öl 4 kronor dyrare än Corona. Det gjorde jag idag. Wow! Och då dricker jag den direkt efter ovanstående öl... Betyget blir 7/10.

Ægir Lynchburg Natt

Det är en härligt chokladig doft med massor av vanilj från fatlagringen, lite ek och oväntat lätt av bourbon. Rostad malt och lite mörk frukt.

Otroligt len och fyllig på tungan. Täcker snabbt munnen. Choklad, vanilj, rostad kokos, lite bourbon och kaffe som fortsätter och byggs på härligt med lite tobak, trä och beska i avslutet. Det är verkligen oväntat mycket vanilj och kokos, man känner ofta de tonerna i fatlagrade öl men här är det verkligen, verkligen påtagligt och med betydligt mer än whiskeytonerna i sig. Betyget blir skyhöga 9/10.

Amager Danish Beerhouse Barrel Aged Series Imperial Stout

Det här ölet är, precis som barrel aged Gonzo, lagrat på Stranahans whisky fat och man ser tydliga likheter mellan de båda ölen. Mycket choklad, det är vinöst, whisky, ek och lite vanilj.

Kroppen är medelfyllig och jag hade nog gärna sett den lite större. Det är verkligen distinkt smak från fatet, med BA gonzo drucken flertalet gånger och dessutom ganska nyligen hittar man direkt likheter. Choklad, mycket whisky, lite vanilj, ek, lite mörk frukt är det som bygger upp smaken. Det är tydligt att det här ölet har några år på nacken, det hade fyllt 4 om två veckor, och balansen här är betydligt bättre än i de BA Gonzo jag har hemma, whiskyn blir inte lika spritig och endimensionell. Kanongott, bra storlek på flaskan, otroligt kul att ha provat och betyget 8/10.

Black Rooster The Black Rooster – Oak n’ Islay Edition

Rökig whisky, aska,vanilj, kokos, härligt hårt rostade toner och choklad i doften. Väl avvägt av varje och inget är för skarp eller sticker ut för mycket.

Väldigt lätt kropp, nästan lite för lätt. De rökiga whiskytonerna är betydligt mildare i smaken än väntat utifrån doften även om det är de som dominerar. Den är trots det ganska mild med choklad som slätar ut de rostade tonerna, eken, röken och askan. Även lite vanilj slätar ut det hela. Man vänjer sig faktiskt vid kroppen efter ett tag och det här är riktigt trevligt! Betyget blir 7,5/10.

Behöver jag säga att det var länge sedan jag hade ett par såhär trevliga dagar? Och glöm inte att snart är det St Patricks day!

Två andra ölbutiker i Köpenhamn

2012-03-04T14:47:00.003+01:00

Då var det dags igen. Köpenhamn. Igår blev det mest ölshopping, vilket var ganska skönt konstaterade vi när vi kom hem rätt så trötta allihop. Det var rätt kul för vi handlar i vanliga fall på Ölbutikken och Khioskh, men igår tänkte vi kolla några andra butiker. Vi körde över vid lunchtid och första stoppet blev en liten ölbutik nere på Nørrebro som jag inte har hört mycket om alls tidigare. Den främsta anledningen till att vi stack dit var för att jag ville ha tag på två nya öl från Goose Island som jag sett att dom skulle ha där.

Rätt så enkel att hitta till. Det är en liten källarbutik som heter Høkeren och ligger ett kvarter från Nørrebro Bryghus ungefär, på samma gata. Jag glömde ta bild på stället, men dom har en skylt ovanför dörren med namnet så det är bara att hålla utkik om ni har vägarna förbi. Ha i åtanke att dom inte tar kort, så ha antingen kontanter med er från början, annars finns det uttagsautomater en bit bort.

Den enda bilden jag har från Høkeren, rätt häftiga cider på två liter!

Jag stod och snackade en stund med den trevliga damen som hade affären som bjöd oss på varsin öl direkt när vi kom in. Sen gick jag in och tittade på hyllorna. Inte jättemycket, men ett intressant utbud. Mycket danskt, lite belgiskt och lite amerikanskt. Från USA var det främst Port Brewing, Goose Island och Green Flash som fanns inne.

Det jag märkte var att utbudet skiljde sig rätt så mycket från Ölbutikken och Khioskh som vi brukar gå till, och anledningen till det var enkel - dom använder oftast sig av olika importörer. Man tänker inte så ofta på det sättet eftersom vi har vårt kära monopol, men det är klart att det är så.

Jag fick iallafall tag på en av mina öl jag var ute efter och lite annat gott, den andra ölen jag ville ha köpte mannen innan mig i kön. Kul. Vi fick även med oss ett par extra öl på köpet. Jag gillar den här butiken! Exakt vad jag köpte här kommer senare i inägget. Efter Høkeren körde vi ner i stan och parkerade så att vi hade gångavstånd till Hovebangården och därigenom både Strøget och Istedgade, sen begav vi oss ner till Barley Wine i sina nya lokaler.

Jag hade redan mailat Jan Filipe som driver butiken och bett honom lägga undan ett par öl till mig, så jag hade det viktigaste säkrat redan. Vi steg in och jag måste säga att jag blev riktigt imponerad! Massor av intressant öl, och många öl som jag knappt trodde fanns att få tag på här i krokarna! Massor av danskt, belgiskt, amerikanskt, tyskt, en del engelskt och ett par svenska också.

Luftiga och fräscha lokaler, vi strosade runt där inne en rätt bra stund och plockade på oss alla öl vi var sugna på. Lite småsnack med Jan Filipe och hans fru, riktigt trevliga båda två. Stötte även på Adam från Falkenberg som var med på BSF-träffen och ölprovningen hos Balder i höstas, trevligt! Sen betalade vi och gick vidare i solskenet upp mot Istedgade för att käka.

Och var får man så god och så mycket mat att man knappt kan gå därifrån? Burger and Bun så klart. Jag tog månadens burgare som var hamburgerbröd, rödkål, majonnäs, fleskestej, inlagd gurka = kärlek. Jävlar alltså, det var helt sagolikt gott.

Väldigt mätta och belåtna begav vi oss ned till Fermentoren för en öl innan vi skulle bege oss hemåt. Det blev en Flying Couch Paint it Black för mig, en svart IPA som var lite tam men väldigt snyggt balanserad. Följde upp snabbt efter den med en Beer Here Fat Cat och sen skuttade vi bort till bilen och körde hem (med designated driver naturligtvis). Köpenhamn levererar, som vanligt.

Jag minns inte exakt vilka öl som kom från vilken butik, men här är det jag fick med mig iallafall;

Evil Twin Freudian Slip, Goose Island Lolita 2011 x 2, Goose Island Madame Rose 2010 x 2, Herslev Bryghus Fatlagrad Mjølner, Duck-Rabbit Barley Wine

Goose Island Pepe Nero 2011, Goose Island Matilda 2009, Brooklyn Monster Ale 2009 x 2, Hair of the Dog Fred x 2, Goose Island Bourbon County Brand Stout 2011 x 3, Thomas Hardys Ale 2008 x 3

Hoppas att ni också har haft en bra helg!

Ett år! Grattis till oss!

2012-03-02T11:30:00.023+01:00

När detta inlägget publiceras fyller Kornmalt & Humlekottar ett år! Jag skrev inlägget igår, torsdag, och schemalade det till idag.. Lurigt va?

Jag (Kristopher) startade denna ölbloggen den andra mars 2011, egentligen helt grön på det mesta som hade med öl att göra. Jag hade inte druckit många öl, kände inte till många ölstilar eller bryggerier, hade inte gjort några feta resor och drack mestadels öl från Systembolaget. Jag hade mest börjat läsa ölbloggar ett par månader tidigare, börjat prova lite mer exklusiva öl på Systembolaget och krogen och tyckte att det hela var rätt spännande så.. Ja vafan, varför inte gå all in isåfall?

Så nu sitter jag här, ett år senare. Jag får ju säga att det är oerhört kul att jag fortfarande håller på, och att så många följer och läser vad jag kräker ur mig! Jag känner själv att jag har utvecklats enormt mycket, både i mitt skrivande och i mitt öldrickande.

Kommer ni ihåg dom här stackarna?

Det började som med de flesta andra med att prova lite roligare öl från Systembolaget. Men med beställningar från Cracked Kettle och ölshopping i Köpenhamn kunde jag hitta öl som var ännu häftigare, ovanligare ölstilar, udda bryggerier och massor av annat spännande som jag inte kunde hitta på Systembolaget. Fast man kan inte förringa Systembolagets specialsläpp, dom får fan med en hel del häftigt där.

Till en början satt jag och sniffade och smakade och höll på med ölen, letade smaker och fan vet allt. Det var rätt svårt och kändes lite dumt i början, men efter ett tag när smaklökarna och referenspunkterna utvidgas gick det mycket bättre. En förvandling som jag knappt märkte av, utan som helt plötsligt bara fanns där.

Första paketet med postorderöl

Och skrivandet ja.. Haha. Från början var inläggen korta, krystade och rätt så opersonliga, men efter en tid blev jag mer bekväm i vad jag höll på med och skrivande flöt mycket bättre. Det var roligare att skriva, och framförallt roligare att läsa. Jag försöker skriva på ett sätt som jag själv vill läsa.

Det finns numera väldigt många svenska ölbloggar och alla fyller sin funktion. Det finns bloggar som recenserar, det finns dom som parar mat och öl, det finns dom som bara skriver nyheter, det finns helt enkelt det mesta. Jag ville kombinera dessa och göra det bästa av det, och jag tycker nog faktiskt att jag har lyckats rätt bra med det. Blanda seriöst skrivande med oseriöst skrivande, skriva om öl på ett personligt plan.

Dagen då vi möttes!

För ett par veckor sen anslöt även min andra vapendragare Gripen (den första är katten, vem annars?) som ni har märkt. Vi lärde känna varandra i somras över ett par öl (no surprise there!) och har umgåtts frekvent sedan dess. Vi har båda samma mål och vision gällande bloggandet och öldrickandet. Den är enkel. Drick öl, ha kul!

Hoppas att ni gillar vad vi håller på med, för vi tänker fortsätta! För att fira detta tar jag fan en tysk öl från dagens släpp på Systembolaget. Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin. Så som jag har raljerat på sista tiden om tysk öl så är det inte mer än rätt. Det blir ingen recension, bara njutning.

Tack till alla som läser, kommenterar, supportar och gillar. Tack även till min älskade sambo som står ut med allt mitt öltjat, till katten, Gripen, Balder, Ola och alla andra som gör detta till vad det är. Skål på er!

Vellinge beer 2.0

2012-02-29T20:30:00.004+01:00

Nu när vi är två bloggare på en blogg så diskuterade vi hur vi skulle lösa inlägget för Vellinge beer. Kristopher hade mer tid över och vi kom fram till att han drar ett initialt, summerande, inlägg varpå jag kompletterar med ett eget inlägg där jag redovisar mina favoriter. Jag tänkte dessutom att jag skulle recensera ett TWC-öl i inlägget för att få det lite intressantare. Tyvärr kände jag att det var för mycket med både Hr frederiksen veasel brunch och Xbeeriment Black force one bourbon barrel vilka var de jag hade någorlunda tillgängliga i källaren... Men! Jag hade ju en av Stockebodas öl hemma, och ur ett TWC glas representerar det ju 2/3 av mässan så det blir nästan ännu bättre!

Stockeboda Vinternattens ljus är ölet i fråga, och med en alkoholhalt på 5.8% och bäst före datum satt till 30/07 -11 så är jag lite orolig. Men vi kör ändå! Ölet är nästan kolsvart... Det lilla öl man ser under allt skum! Det skummar så pass mycket att jag tar en paus i upphällandet och skriver dessa rader... Fem minuter senare ser det ut såhär i glaset, och snart kan vi börja dofta på den!

Jag hittar egentligen inte så mycket doft, men lätta rostade toner, lätt av kaffe och lite maltig sötma. Helt enkelt malten i centrum, och inga direkta tecken på att tiden ska ha förstört den.

Även om den livliga kolsyran lättar upp kroppen så är den fortfarande fyllig för sin alkoholhalt. Genomgående i smaken är det rostade toner och kaffe, såväl på tungan som i eftersmaken. Avslutet har samma efterbeska som i en kopp svart, starkt kaffe. Andra smaker är lite choklad och kryddighet samt lite malt.

Jag var som sagt lite orolig över hur detta skulle smaka, jag har visserligen aldrig druckit ölet tidigare men med ett relativt alkoholsvagt öl som är över ett halvår över bäst före datumet vet man inte riktigt vad man får. Det syns både i glaset och i smaken att det är gott om mörk malt dock, och den har gjort sitt jobb väl!

Betyget får bli stabila 6.5 av 10. Ska ni bara prova ett öl från Stockeboda så tycker jag att det är Vinternattens ljus ni ska ha i glaset.

Nu till lite favoriter från mässan. Jag har valt ut det från respektive utställare som, av olika anledningar, blev min favorit. Hos Stockeboda var höjdpunkten ett öl jag inte provat tidigare, deras jubileumsöl som Kristopher tidigare lätt beskrev; maltig och god!
Hos TWC är det ett öl som de för ett par veckor sedan skrev att de hade på ingång; Det lille bryggeri Smoke imperial stout. Denna hoppades jag skulle dyka upp på mässan och mycket riktigt stod den där på bänken när jag klev in, så den beställdes. Den var smakrik och fyllig med en bra balans mellan rök och övriga smaker, tillräckligt med rök för att göra det tydligt hur den är tänkt, men inte för mycket för att övermanna övriga smaker. Kanongod, jag ser fram emot att sitta med den i glaset på favoritplatsen i soffan och njuta! En god stout i all ära, men det har jag ju druckit en eller två av...
Hos Brekeriet stod det däremot något jag aldrig provat innan: hantverksmässig cider! Här var jag verkligen ute på hal is, men kunniga och hjälpsamma som de är så fick jag en ordentlig genomgång av de tre sorterna som erbjöds och skillnader mellan de olika. Favoriten var La Ferme d’Hotte Cidre Rosé d’Ete som (utifrån rosé-färgen, men vad vet jag?!) egentligen den jag trodde minst på, men den var lite torrare än de andra men hade fortfarande en härlig fruktighet och tillsammans med trevliga brett-toner blev det min favorit. Mer än så tänker jag inte gå in på smaken... Men gott var det!

Det fanns alltså mycket gott, och stämningen på mässan var minst lika god! Avslutar med ett stort tack till arrangörer, utställare och övriga besökare som gjorde allt till en riktigt trevlig eftermiddag!

Rapport från lördagen med bland annat Vellinge Beer!

2012-02-28T19:22:00.002+01:00

Här kommer då den ack så efterlängtade (iallafall av Henning!) rapporten från i lördags där vi började lite lätt hemma hos Gripen med två öl innan vi drog till Vellinge. Två väldigt bra öl vill jag tillägga, en fantastiskt bra amber ale med massor av tallskog från Maine Beer Co. vid namn Zoe och en lätt, blommig och fruktig saison från Hill Farmstead som heter Vera Mae. Den sistnämnda hade för övrigt ett jävligt häftigt skum.

Vera Mae utan och med bottensatsen!

Känns som en bra start på dagen va? Härefter tog vi oss ner till Vellinge (tack för skjutsen, moder Grip!) och anlände vid 14-tiden. Det var fortfarande inte jättemycket folk, vilket innebar mer plats och mindre kö för oss! Vi slår oss ned längst ner i hörnan av lokalen där vi finner Balder med sin laptop och liveuppdatering via Ölrådet. Jag ser även andra bekanta så som Victoria från Helsingborgs Hembryggargille. Sen går vi på ölen.

Första montern stod Stockeboda Gårdsbryggeri för, ett bryggeri som jag tycker att det kastas lite väl mycket skit på. Dom hade med sig bland annat sin pils, IPA, julöl och jubileumsöl. Den sistnämnda fick bli min första öl på festivalen och jag tycker att den var rätt schysst! En hel del kolsyra som i de flesta av Stockebodas öl, men fint maltig och karamellig.

I nästa monter hittar vi värdarna för dagen, inga mindre än TWC Dryckesutbildning. Det Lille Bryggeri, Brewbaker, Worlds Smallest Brewery och Xbeeriment var några av bryggerierna som fanns representerade. Lite snack och lite öl, jag fick i mig bland annat Det Lille Bryggeri fatlagrad Abbey Ale som var riktigt, riktigt bra och en Winter Bock av Brewbaker som också var utomordentligt trevlig.

Det börjar trilla in lite mer folk nu och stämningen är god! I den tredje och sista montern hittar vi allas våra Brekeriet med sin spännande arsenal av franska och belgiska öl och cider. Även Früh Kölsch står stolt mitt på bordet. Jag provade bland annat två öl från Abbaye de Rocs. Grand Cru som var kryddig, maltig och fruktig, och Brune som var maltig, bitter och karamellig, mycket goda båda två. Dom finns dessutom i Mixpacket som finns på beställningssortimentet vilket gör att jag har ett par hemma som nu kommer att lagras.. Ska bli väldigt spännande att se hur dom ter sig efter en tid i skafferiet!

Provade även Cidre Bouché du pays d'Othe från La Ferme d'Hotte, en riktigt jävla god cider med massor av äpple och stall. Den var så övertygande god att jag beställde ett cidermixpack när jag vaknade på söndagen, det borde du också göra!

Nu har det gått ett par timmar och vi börjar känna oss klara så vi traskar ner till bussen och tar oss in till Malmö och Green Lion Inn för käk och mer öl. Jag börjar lätt med en Corniston Old Man på cask och inväntar burgaren som avnjuts med en Doggie Style Pale Ale från Flying Dog. Den satt där den skulle.

En St. Bernardus Abt. 12 senare så bestämde vi oss i sällskapet för att dra in en öl att dela på, Green Lion har ju en hel del kul storflaskor. Efter lite dividerande fram och tillbaka så föll valet efter en stund på Alesmith Decadence 2010. Det var fan inget dåligt val, oh lord vilken öl! Riktigt kraftfull. Fikon, choklad, smörkola, tobak, dadlar. Mmm..

Den satt vi med en stund, sen blev det en sväng till Bishops Savoy också, det är ju ändå lite av ett måste.

Här intogs bland annat De Molen Kopi Lewak, kaffe all over that shit. Bokstavligt talat. Jag är fortfarande imponerad över Bishops Savoy's ölutbud, det måste vara det mest intressanta ölutbudet i Malmö! Faten är inte alls tokiga heller. Härefter blev det Alvinne Gaspar och sen avslutade vi kalaset med Southern Tier Iniquity, en kebab och tåg hem.

Allt som allt en jävligt bra dag och kväll, tack till TWC om styrt upp festivalen och tack till alla andra inblandade som gjorde dagen helt suverän!

Söndagsmiddag: skånsk kalops

2012-02-26T20:53:00.001+01:00

Ni som följde vår lördag på facebooksidan såg antagligen att det intogs en hel del god öl, därför blev jag av förklarliga skäl sugen på ordentlig mat idag. Så i väntan på rapporten från Vellinge Beer Festival och resten av kvällen så kommer här ett tips för er som inte vet vad ni ska äta imorgon.

Kalops är en väldigt enkel och klassisk maträtt som vi alla antagligen har ätit flera gånger i våra liv. Kött, lök, kryddor. Men idag ska vi göra den skånska varianten! Hur mycket skiljer dom sig då? Tja, det är väl egentligen inte mer än att man har morötter i skåningen. Tillagningen tar lite tid men det är det värt! Jag utgår idag från ett recept jag hittade i Pluras Kokbok, men egentligen behövs det väl knappt.

Nåväl, du behöver;
Nötkött, gärna högrev eller märgpipa, vi har 800 gram högrev
Ett par gula lökar, vi har tre stycken
Tre morötter
Femton kryddpepparkorn
Tre lagerblad
Två matskedar vetemjöl
Vitpeppar
Salt
Vatten

1. Skala och skiva morötter, skala och klyfta lökarna, putsa köttet och dela i ett par centimetertjocka skivor
2. Bryn köttet på hög värme tills det har fin färg
3. Släng i morötter och lök, rör om
4. Pudra på vitpeppar och i med kryddpepparn och lagerbladen
5. Rör runt, pudra över vetemjölet och rör lite till
6. Häll på vatten så att det nästan täcker köttet, koka upp och sänk värmen
7. Låt stå i två timmar och puttra

Färdigt! Ät med kokt potatis och rödbetor. Om det hade varit på våren hade jag absolut använt mig av knipperödbetor med kokt smör som är så fantastiskt gott, men nu på vintern funkar det lika bra med inlagda rödbetor. Drick något gott till, för min del blev det Åsens Lantmjölk. Inte alls fel på en söndag.

Håll utkik efter rapporten från lördagen och ha en fortsatt trevlig söndag!

Snart är det Vellinge Beer!

2012-02-22T20:14:00.000+01:00

På lördag är det dags för Vellinge Beer Festival! På Vellinge Gästis har TWC Dryckesutbildning styrt upp ett jävligt trevligt event för oss skåningar (alla andra är också välkomna naturligtvis). Öppet mellan 12-22 och inträdet kostar 150:-, då får du ett provningsglas och sen köps dryckeskupongerna separat. Även käk finns att tillgå för en rimlig peng.

Två provningar är planerade. Först en klockan 14 som heter Balders Favoriter! Vad som kommer ingå där säger väl sig självt. Exakt vilka öl är inte offentligt utan det blir en överraskning, men om jag känner Balder rätt så kommer det bli hur gott som helst. 100 riksdaler kostar den.

Provning nummer två hålls utav Brekeriet. Två av de tre väldigt trevliga bröderna Ek kommer att presentera sitt intressanta sortiment. Även denna går loss på en hundring, väl spenderade pengar om du frågar mig!

För er som inte vill gå på provningarna kommer naturligtvis både TWC och Brekeriet ha sina montrar öppna för dom som vill gå och slentriandricka deras öl hela dagen. Utöver dessa två kommer även Stockeboda Gårdsbryggeri och The Worlds Smallest Brewery att vara representerade. En öllista finns på facebookeventet;

Worlds Smallest Brewery
*Tenoren
*Bocca Negra
*Schwarzvinbärs

Det Lille Bryggeri
*Abbey Ale Fatlagrad
*Barley Wine
*Barley Wine Fatlagrad
*Black Time 1
*Black Time 3
*Black Time 6
*Bryg 200
*Imperial Stout Fatlagrad
*Lakrids Porter
*Moonlight
*Smoke Imperial Stout

Brasserie de l'Abbaye des Rocs
*Blanche des Honnelles
*Des rocs Brune
*Nounette des Rocs
*Grand Cru
*Montagnarde
*Altitude 6

Brasserie Theillier
*La Bavaisienne Blonde
*La Bavaisienne Ambrée

Brasserie Thiriez
*La Blonde d´Esquelbecq
*L'Ambrée d'Esquelbecq
*Etoile du Nord
*La biObière

Cölner Hofbräu Früh
*Früh Kölsch

La Ferme d’Hotte
*Cidre Bouché du Pays d’Othe
*Cidre Rosé d'Ete
*Cidre Cuvée Prestigiuese

Brewbaker
*IPA
*Bellevue Pils
*Berliner Art
*Nacht
*Red Lager
*Weihnacht
*Winter Bock

Three Amigos
*Smeden Barrel Aged

Xbeeriment
*Black Force One
*Black Force One Bourbon Barrel Edition

Stockeboda Gårdsbryggeri
*Single Malt
*Pils
*Ljus Ale
*IPA
*Vinternattens Ljus

Då ses vi på lördag!

På tal om facebook så gillar du väl vår sida? Nog för att bloggen alltid är trevlig och vi försöker uppdatera så fort vi har något intressant att säga, men på facebooksidan blir det mer frekventa uppdateringar, notiser och bullshittande! Dock kan du inte se sidan om du inte är inloggad på facebook eftersom det är 18-årsgräns på den som det uppmärksammades i tidigare inlägg, men så i såna fall får du väl bli medlem också!

Lagunitas Imperial stout

2012-02-20T11:10:00.001+01:00

Sedan jag blivit ordentlig ölnörd måste jag säga att antalet i-landsproblem jag stöter på har ökat avsevärt. Allt från prioriteringsbekymmer vid inköp till att favoritglaset inte är diskat till vad jag nästan vill klassa som det värsta av alla: Jag har ju inget jag kan dricka själv, dessa vill (eller "måste") jag ju dela med någon (läs Kristopher.)! Det senaste problemet brottades jag med denna söndag, eftersom jag jobbar kväll imorgon och kan sova länge så tänkte jag passa på att avsluta veckan med något extra.

Till slut så kom jag fram till att Lagunitas Imperial stout, den vågar jag nog öppna själv. Såklart är det en bomber, 65cl, flaska på 9.9% men eftersom jag redan har ordnat mat, städat, tvättat och fixat så kan jag sova bort halva dagen imorgon om det skulle vara så... Jag slår upp ölet och läser efter ett tag på lite om det. Enligt Lagunitas hemsida så ligger den på 10.14%, medan min flaska tydligt säger 9.9% och såklart finns det ingen datummärkning så jag blir inte klok på om det är en färsk eller en äldre flaska. Hur som helst så ser den ut såhär:

I upphällningsfasen var den något transparent och såg lite tunn ut, tyvärr. Med ett par fingrar högt i glaset så ser det ut som den eftertraktade motorljan, om än något lättflyttande.

Med glaset vid näsan hittar man kaffe, lite choklad och en trevlig sötma. Den är inte så tungt rostad som många stouts i doften, men heller inte så söt som andra. En bra balans mellan de båda. Jag själv är ingen fantast av humliga imperial stouts så avsaknaden av humle i doften ser jag som något positivt. Sötman är svårplacerad, den drar lite åt gräddkola och ljus choklad. Lite, lite lätt ton av chark och aska.

Även på tungan är det total fokus på malten, vilket medför att den är ganska snäll i smaken. Det finns rostade toner av kaffe, både ljus och mörk choklad, lite chark och aska som i doften men något träigare. Något som också dyker upp är en mycket, mycket lätt sötsur bärig nyans vilket livar upp ganska mycket och passar bra ihop med den lilla alkoholkyssen som avslutar smaken. Det är en ganska mild eftersmak, men som är förvånansvärt långlivad. Det är långt ifrån den fylligaste av stouts utan att vara tunn, men det förvånar att den ligger på så pass hög alkoholhalt som 9.9%.

Jag hade ganska låga förväntningar men det här är betydligt bättre än väntat, det är inte ett speciellt upphetsande öl, men är du sugen på ett bra öl utan att det nödvändigtvis är något extravagant eller banbrytande så kan du skatta dig lycklig ifall du får fatt i en flaska. Priset var 48 danska pengar för 65cl vilket gör den riktigt prisvärd, ett öl jag rekommenderar.

Betyget sätter jag till 7.5 av 10, riktigt gott och prisvärt!

Früh Kölsch, Brekeriet och facebook!

2012-02-18T14:34:00.001+01:00

Igår expanderade Kornmalt & Humlekottar när Gripen hoppade på tåget, och nu finns vi även på facebook! Klicka antingen på länken eller i rutan här till höger för att gilla oss, om du nu gör det förstås. På facebook kan du följa oss på ett annat sätt då där kommer vara mer frekvent aktivitet kring öl, pubar, nyheter och allt möjligt skitsnack. Det har funnits funderingar ett tag att skapa en facebooksida och efter mitt besök hos Brekeriet så gjorde jag slag i saken.

Och på tal om det så var jag och besökte bröderna Ek häromdagen, som av en händelse har en av sina högborgar bara några kvarter hemifrån mig. Där fick jag chansen att få prova en stor del av deras kommande och blivande öl. Hur var dom då? Ölen alltså, bröderna vet vi alla redan att dom är hur trevliga om helst. Ölen var, utan att säga för mycket, väldigt spännande! Brekeriet har något på gång som jag inte har sett hos något annat svenskt bryggeri, något helt nyskapande för den svenska bryggeriscenen. Mycket mer än så vill jag nog inte säga, men jag tycker att ni ska hålla ögon och öron öppna för dessa pågarna, för detta kommer bli bra.

Men de egenbryggda ölen är som sagt något som komma skall. Brekeriet sysslar även med import av öl från bland annat Abbaye de Rocs och Brasserie Thiriez, några olika sorters spännande cider och även denna ölen som jag fick med mig ett smakprov av hem.

Saxat från hemsidan;

"Kölsch är en speciell öltyp från Köln i Tyskland. Ölet är överjäst och efter jäsning kallagras det likt en lager. Früh Kölsch började bryggas i Köln för över 100 år sedan.

Ölet är ljust och kristallklart samt har doft av malt, humle och toner av fruktighet. Smaken är mjuk, elegant och välbalanserad med en lätt syrlighet och torr, ren eftersmak.

Cölner Hofbräu Früh startades 1904 av Peter Josef Früh, i lokaler med anslutning till Kölns domkyrka. Früh är ett av de så kallade "großen Drei", vilket innebär att det är ett av de tre största Kölschbryggerierna."

Cölner Hofbräu Früh Kölsch!

Väldigt ljus öl som i upphällningsfasen nästan ser ut som flädersaft. Stor vit skumkrona.

Maltig, frisk och blommig doft med gräs, bokskog, örter och lite gummi.

Aah.. Tyskland. Mjuk och lite fylligare munkänsla än väntat. Först en stor och fin maltsötma som senare blir blommig och citrusaktig, och till sist övergår i gräs och örter. Lättdrucken törstsläckare inför sommaren, klockren vardagsöl. Kan tänka mig att den funkar riktigt bra ihop med grillat och pastasallad. Den kanske inte passar just nu när det mestadels är grått och kallt utomhus, men så fort värmen och solen tittar fram så kommer jag leva på denna ölen.

Betyg; 7/10

Flyttöl!

2012-02-17T10:00:00.000+01:00

Då var det dags för mig att flytta in ordentligt med mitt första inlägg på den här bloggen. Detta inlägget tillägnar jag en av mina läsare från Gripen av öl, Gokster, som där önskade en recension av detta öl.

Vilket är det då? Jo, Flying dogs Wild dog - Barrel aged Gonzo. Det är deras, redan från början, fenomenala Gonzo imperial porter som man låtit vila på Stranahan whiskey fat. Stranahans destilleri ligger i Colorado, vilket även Flying dog gjorde förr, och ägs precis som Flying dog av George Stranahan. Destilleriet ska vara det första Amerikanska mikro-destilleriet och deras whiskey är den första i kategorin numera känd som "Rocky Mountain Straight Whiskey". Nog om sprit, nu snackar vi öl!

Det är en ganska tjockt svart vätska med ett beige skum som fräser undan, nästan helt, lika snabbt som det byggs upp.

I doften hittar man choklad, vanilj, ek, whiskey och lite lakrits. Den är även lite vinös på något sätt. Det är ungefär två månader sedan jag drack en flaska från samma batch senast och jag tycker att den lugnat sig lite sedan dess. Minns doften som lite skarpare och spritigare i den flaskan, men vid det tillfället hade jag visserligen smaken av en betydligt äldre flaska färsk i minnet. Denna fyller troligtvis snart 2 år.

Den är väldigt fyllig i kroppen med ganska små, lätt stickiga, bubblor som lättare upp. I smaken har vi choklad, lite beska, påtaglig whiskeysmak och lite saltlakrits i avslutet. Tyvärr så tycker jag fortfarande att den behöver lagras ett tag till. I somras drack jag ett par flaskor som är 1½ år äldre än denna och de var helt gudomliga, den här lever inte upp till det. Whiskeyn bör i mitt tycke lägga sig lite innan detta når sin topp igen.

Med det sagt vill jag fortfarande ge betyget 8/10. Det är kanongott och tyvärr störs jag lite av att ha den längre lagrade i minnet fortfarande. Jag har förresten en flaska från 2007 i källaren som en vän till mig köpte på bryggeriet, undrar när man ska öppna den...!

Gripen ansluter och några öl från kommande släppet

2012-02-16T10:56:00.000+01:00

Först ut tänkte jag säga att Gripen numera kommer att blogga här hos mig! Vi har diskuterat detta lite fram och tillbaka, och eftersom många av de eskapader vi är ute på är vi ute på ihop, så varför inte blogga ihop då? Eftersom vi skriver på lite olika sätt så blir det ju även lite rolig variation för er läsare och antagligen mer aktivitet här på bloggen. Välkommen!

Och nu till ölen. De tre öl vi drack igår köpte vi genom privatimport för en tid sen, men häromdagen visade det sig att dom även kommer på det exklusiva släppet den första mars. Första ölen var en amerikansk saison, även kallat farmhouse ale, bryggd med en massa tysk humle och belgisk saisonjäst.

Stillwater Autumnal. Vi hade rätt så höga förväntningar och jag måste nog säga att dom tyvärr inte infriades. Stickig munkänsla med en fruktig smak av jäst, bröd, gräs och lite karameller. Det känns som att dom verkligen velat brygga den som en traditionell öl, det är inget som sticker ut och är extremt eller för mycket. Rätt lagom öl, om än lite trist. Väl värd ett köp om ni är intresserade av saisons dock!

Nästa öl är ytterligare en saison/farmhouse ale från Stillwater. En mörk sådan, som heter Existent. Även här rätt så höga förväntningar, även om dom kanske sänktes lite av Autumnal. Men här infriades dom! Kanonbra öl tycker jag. Stillwater själv beskriver den som en djup öl och jag är beredd att hålla med.

Riktigt snyggt mörkbrun är den iallafall med en grym och krämig skumkrona som stannar länge. Även här en rätt så stickig munkänsla och fruktig, örtig smak med kaffe, lakrits, honung, citrus och kakao. Mycket bättre än Autumnal var vi överens om, ett definitivt köp den första mars!

Den sista av de tre blev Alesmith Grand Cru som är en av Alesmiths två året runt-belgare. Den andra är förresten Horny Devil, får väl se om man kan komma över en sån flaska någon dag. Grand Cru är en belgian strong ale bryggd med trappistjäst och candisocker.

Stor bubblig skumkrona, mycket större än vad jag väntade mig! I doften har vi bränt socker, fikon, plommon och belgojäst. Förvånansvärt tunn kropp tycker jag, jag hade förväntat mig något tyngre. I smaken finner vi i stort sett samma saker som i doften. Trevlig öl, men vi undrade lite hur ung/gammal den var för det stod ingen datum på flaskan. Jag tror att jag ska köpa en eller två vid släppet och lagra, den är ändå på 10% så det kan nog vara ett intressant lagringsmaterial.

Så där har ni tre tips inför den första mars!

Dricker finöl på alla hjärtans dag

2012-02-14T19:37:00.001+01:00

Vi brukar inte fira Alla hjärtans dag egentligen, men i morse tyckte tjejen att det var en kul idé att fylla duschen med ballonger. Jag blev minst sagt förvånad när jag kom hem och nu ligger det ballonger över hela lägenhetsgolvet. Alla hjärtans dag är väl egentligen mest ett stort jippo för stormarknaderna att tjäna multum på tycker jag, cynisk som man är ibland. Men det kan väl ändå vara kul att göra något extra ibland på den annars ack så tråkiga veckodag vi alla känner som tisdag.

Rödvin är något som gärna förknippas med romantik, men eftersom varken jag eller tjejen är särskilt förtjusta i vin så tar vi istället en suröl i flamländsk röd-stil lagrad på bourgognevinfat ihop med en bit björnbärspaj och vispgrädde med en skvätt rom i.

Alvinne Kerasus Bourgogne Barrel Oak Aged heter ölen vi öppnade. Ingen recension idag men jag kan väl säga att den är jävligt bra iallafall. Torr och sur med körsbär, vanilj, ek, vindruvor, balsamico och mycket mer.

Hoppas ni får en fortsatt trevlig kväll, för det tänker jag ha!

Shorts Brew Black Cherry Porter

2012-02-12T19:51:00.003+01:00

I morse hade snön fallit tungt över Skåne och det var plusgrader utomhus för första gången på ett rätt bra tag. Nu trillar väl snart termometern ner under nollan igen så man får skrapa rutorna från is (ja, is, inte frost..) imorgon. Jag fryser redan av att tänka på det, så nu får det bli något värmande.

Den här ölen köpte jag på Ölbutikken när jag besökte Köpenhamn för ett par veckor sen för det ringa priset av 31 DKK. Ölen i fråga är en säsongsbrygd från amerikanska Shorts Brewing, en porter på 7% där man tillsatt puré från svarta körsbär.

Saxat från hemsidan;

"This Short’s brew is available seasonally, as soon as the local Northern Michigan sweet black cherries are ripe. Eight different malts, in conjunction with three varieties of hops, provide the deep radiant flavor profile and create the dark opaque color. A slight purple lace from the fruit puree enticingly leads into smooth soft hints of roasted chocolate and pleasurable black cherry flavors. This is quite possibly the most anticipated beer we offer."

Shorts Brew Black Cherry Porter!

Ölen är nattsvart och släpper knappt genom nåt ljus överhuvudtaget. Skummet är beige/ljust brunt med lite lila/rosa nyanser, från körsbärspurén antar jag.

För en gångs skull så börjar jag med ölen kylskåpskall. Rostad arom med nybryggt kaffe, lite lakrits, mjölkchoklad och mogna körsbär. När den kommer upp i rumstemperatur blir det rostade mer påtagligt och en söt doft sprider sig i näsan.

Smaken är söt, fruktig och rostad på samma gång med mörk choklad (lustigt att den luktar mjölkchoklad och smakar mörk choklad), mogna körsbär och plommon och en hint av lakrits. Kroppen är mjuk med små, små kittlande kolsyrebubblor. Rätt så lång och god efterbeska.

Rätt så enkel och riktigt trevlig öl. Storleken på 35 cl känns passande, sen att den dessutom "bara" är på 7% gör den ännu trevligare tycker jag som var sugen på något mörkt och värmande men inte något komplext. Lättdrucken är den dessutom, synd att jag inte köpte fler.

Betyg; 7,5/10

Två öl från Brasserie Thiriez

2012-02-09T16:55:00.000+01:00

Då så.. De första ölen ur Brekeriets Mixpack. Med 12 nya öl som jag inte vet mycket om så visste jag inte riktigt vilka jag skulle börja med, men efter kommentaren från Daniel i föregående inlägg så tänkte jag, varför inte börja med dom då?

Den första är en fransk saison på 6,5% från Brasserie Thiriez.

På beeradvocate står det även;

"Daniel Thiriez's rustic little brick-and-beam brewery graces the village of Esquelbecq, plunk in the middle of the rolling farm country of French Flanders. With a brewing degree from a Belgian university, and decidedly Belgian-oriented, Monsieur Thiriez makes ales with an earthy, slightly wild character that recalls the early days of farmhouse brewing, before there was a border between France and Belgium. The delicate spicy champagne aromas of this thirst-quenching blonde beauty are quickly followed by a bracing rush of whole fresh hops."

La Blonde d'Esquelbecq!

Ölen är klart orange och nästan lite rosa i upphällningsfasen för att sen bli lite ljust kopparfärgad i glaset. Helvitt skum med små bubblor som försvinner ganska fort. Riktigt snygg öl.

Doften är väldigt fruktig och rund. Lite mjöliga äpplen á la Golden Delicious, vitpeppar, päron, svartvinbär, jäst och vinblad.

Len munkänsla med förvånansvärt lite kolsyra med tanke på hur skumkronan såg ut. Mycket fruktigt här också med äpplen, päron, honungsmelon och kumquats. Humlig utan att vara besk. Söt och lite syrlig eftersmak. Väldigt frisk och god! Den här gillade jag verkligen.

Nästa öl är från samma bryggeri, heter L'Ambrée d'Esquelbecq och är en biere de garde på 5,8%. Biere de garde är för mig en ganska okänd ölstil så jag vet inte riktigt vad jag har att vänta, men paketet innehåller flera stycken så snart är man väl lite mer erfaren inom det området iallafall!

Också från beeradvocate;
"Daniel Thiriez painstakingly crafts his rustic farmhouse ales in a rustic farmhouse brewery in the beautiful countryside of French Flanders. This brisk Amber Ale is really a luminous golden-red. It is perfectly balanced, with a soft, fresh hop bitterness playing off a hearty whole-grain maltiness, and accented by an entrancing nose of earth and spice that is typical of French farm-country brewing."

L'Ambrée d'Esquelbecq!

Ölen är klart mörkt kopparfärgad, på gränsen mot rosenröd med en ljust beige skumkrona som försvinner fort.

Väldigt söt doft med plommon, fikon, dadlar, fudge och russin. Mycket välbalanserad doft, inget som direkt sticker ut. Den doftar lite som ett bra barley wine, fast utan spritigheten.

Skön munkänsla med en ganska lagom mängd mjuk kolsyra. Fruktigt och mycket maltigt med dadlar, fikon, kaffe, fudge, lite tobak och en rätt så söt eftersmak som släpper ganska snabbt. Väldigt lättdrucken!

Två absolut goda öl som jag gärna dricker igen, men jag tycker nog att den första var godast. Den oerhörda fruktigheten i den gjorde att den känns som en perfekt sommaröl. Nu börjar man direkt undra hur resten av mixpacket är för jag måste säga att dessa två sätter ribban högt!

Brekeriets Mixpack de Luxe

2012-02-07T14:12:00.000+01:00

Det är inte bara i Systembolagets butiker det händer grejer under månadssläppen, även i beställningssortimentet trillar det ibland in lite kul grejer! I släppet förra veckan kom det bland annat ut två mixpack i beställningssortimentet. Ett från Flying Dog med fyra nya öl som jag såg att många beställde, dock inte jag. Jag fastnade istället för ett från den skånska importören (och bryggeriet!) Brekeriet som tar in en del fransk och belgisk öl och cider.

Brekeriets Mixpack de Luxe!

Exakt vilka ölen är ser ni på den mellersta bilden och/eller i länken! Det hade blivit ett litet misstag på Brasserie Theillier som gjort att La Bavaisienne Ambrée och La Bavasienne Blonde hade fått samma text på sina etiketter, men färgen är fortfarande rätt. Röd = Blonde, blå = Ambrée. Inga problem!

Riktigt roligt mixpack tycker jag från tre bryggerier vars öl jag aldrig smakat tidigare. Dessutom tycker jag nog att dessa är mycket mer intressanta öl än Flying Dogs. Men smaken är som baken!

Nu skiner solen och jag är ledig imorgon, igång med lite skön musik och så blir det lite eftermiddagsöl. Tack Brekeriet! Fler mixpack till Systembolaget!

Några öl på nyrenoverade Bishops Savoy

2012-02-04T19:01:00.001+01:00

Igår blev mitt första besök på Bishops Savoy i Malmö sen dom renoverade och gjorde om hela stället för en tid sen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Den nya inredningen kan liknas vid en modern och lite flashig jaktstuga med horn på väggarna, stor bar upplyst underifrån, synliga casktunnor och ett större ölutbud än vad jag mindes innan renoveringen. Även den inre matsalen är omgjord och delad i två där den ena delen numera är ett 'bibliotek'.

Allt är väldigt snyggt och stilrent, men det känns inte riktigt lika personligt som den förra inredningen med den lilla inomhusbalkongen, cyklar i taket och trumsetet ovanpå entrén, men det är väl en vanesak. Någon gång måste man ju förnya och jag tycker att dom har gjort ett bra jobb, riktigt fräscht och snyggt blev det. Det blev inte många bilder under kvällen, jag hade lite för trevligt för att tänka på att ta bilder verkar det som.

Nåväl, nu till gårkvällen. Vi landar på Bishops kring 17-tiden och slår oss ned. Jag, min käresta och min gode vän Slusk, vars blogg ni borde kolla in om ni inte redan har gjort det. Jag börjar med en Fullers Jack Frost på cask. Jag tänkte ta bild på tunnorna men glömde av det senare på kvällen. Ölen var i vilket fall som helst en trevlig bitter som smakar så som en bitter smakar. Inget extraordinärt, men en rätt lagom öl att starta kvällen med.

När den var slut gick jag och kollade in de andra fatkranarna och måste säga att dom hade ett riktigt schysst utbud, både i fat- och flaskväg. Det kanske är ett normalt utbud för en Bishops i någon av de större städerna, jag är ju van vid att hänga på den i Lund där fatkranarna byts rätt ofta, men flaskorna står tyvärr lite för länge ibland. Synd, för Bishops i Lund är så himla mysigt i övrigt. Aja, efter en stunds övervägande bestämde jag mig för att ta ett glas av Mikkeller 1000 IBU Light som man har hört så mycket om men fortfarande inte fått chansen att prova. Det är alltså en lite alkoholsvagare variant av originalet 1000 IBU.

Jag gillade den inte. Jag gillar besk öl och jag gillar Bäska Droppar, men jag gillar inte när det smakar som om du har tagit en öl och blandat med en flaska Bäska Droppar. Smaken i sig var okej så länge ölen var kvar i munnen, även det var något obalanserat. Problemet var att så fort man svalt undan så kommer det en sån extrem efterbeska som hänger kvar jävligt länge. Som vid Bäska Droppar, ungefär. Inte gott. Ölen alltså, Bäska Droppar är gott.

Lite av en besvikelse faktiskt, men nu var det dags för mat. En chiliburgare fick det bli, prissänkt nu också tack vare momssänkningen, tack för det! Till maten dracks det en väldigt söt Anderson Valley IIPA. Jag har inte druckit så mycket av Anderson Valley tidigare för att jag har aldrig varit särskilt imponerad. Jag blev inte särskilt imponerad av denna heller, men det var nog den bästa jag druckit av dom hittills. Väldigt söt IIPA med mycket tallskog och smörkola. Gott, men inte fantastiskt.

Ungefär vid denna tiden börjar vårt sällskap växa betydligt och vi var tvungna att byta bord. Jag använde mitt smorda munläder och charmade några pågar bakom oss så dom bytte plats med oss, och därmed fick vi fem bord istället för två. Good move! Jag går bort och tittar vidare i kylarna och hittar efter en stund en öl jag inte sett tidigare. North Coast Le Merle, en amerikansk saison som jag tycker påminde rätt mycket om Saison Dupont. Jästig, apelsinskal, lite koriander. Mycket god och uppfriskande!

Nu ansluter ännu fler vänner och vi börjar bli ett rejält sällskap. Nu vill jag ha humle. Mikkeller Tiger Baby: Open Windows, Open Hills med den jävligt snygga etiketten med malen fångar mitt intresse. Och humle var där! Passionsfrukt all over this shit. Rejält fruktig american pale ale som jag tror hade passat burgaren bättre än Anderson Valley'n. Samtidigt som jag var framme och beställde den så var där en annan öl jag var tvungen att prova, som jag dessutom trodde skulle vara dyrare än vad den var.

Närke !. Ja, namnet är alltså ett utropstecken. En old ale säger ratebeer, samtidigt som det står 'Imperial Bitter' under commercial description. Det var en jävligt udda öl tycker jag, väldigt söt och komplex med toffee, vanilj, torkad frukt och lite lakrits. Inget skum what so ever och rätt så trögflytande. En annan i sällskapet tyckte att den luktade svagdricka. Jag tyckte att den luktade jättegott. Smakade jättegott också för den delen.

En Rogue Brutal Bitter intogs härefter och sen avslutar jag kvällen med en gammal favorit, Oskar Blues G'Knight. Nu var det dags att bege sig hemåt i kylan. -15 grader är inget vi är vana vid här nere, även om jag själv tycker att det är rätt häftigt. En god (nåja) natt sömn sen blev vi upphämtade tidigt i morse för hotellfrukost på Ystad Saltsjöbad. Bästa bakfyllefrukosten jag haft på väldigt, väldigt länge.

Oj, det här blev ett långt inlägg. Har du kommit ända ner hit - bra jobbat! Och så önskar jag er alla en fortsatt trevlig helg!

Yours truly och mr. Slusk sitter och dricker Tiger Baby

Nørrebro Bryghus - en hyllning!

2012-01-31T18:42:00.001+01:00

Som jag skrev häromdagen så tänkte jag göra ett eget inlägg om besöket på Nørrebro Bryghus eftersom jag tycker att det är ett så jävla bra ställe och bryggeri att det förtjänar en mer ingående rapport.

Jag har länge hållt Nørrebro som mitt favoritbryggeri i Danmark. Jag har faktiskt inte druckit någonting därifrån än som inte fallit mig i smaken, snarare tvärtom. Bara nu i helgen provade vi ett tiotal öl där och jag gav ingen av ölen lägre betyg än 7 av 10, det säger väl en hel del.

Det hela började med att vi trillade in vid 18-tiden efter att ha värmt upp på Fermentoren och Mikkeller Bar. Det var inte så jättemycket folk där just då dessutom så vi hittade ett bord nära baren. Vi går fram och ska beställa varsin öl när Kasper (med mäktiga titeln Ölambassadör) märkte att vi var svenskar och började snacka med oss. Han och Gripen hade haft lite mailkontakt tidigare i veckan så han visste att vi skulle komma. Lite småsnack först och sen tog vi varsin öl och satte oss ned.

Efter en stund kom Kasper bort och ville visa oss bryggeriet, det tackar man väl knappast nej till? Vi gick bort till bryggverket och de stora tankarna som stod längst ner i lokalen och Kasper berättade om deras verksamhet, öl och planer. Jag kan ibland ha något svårt för att förstå danska även om jag är skåning, men han pratade ändå så pass rent att jag förstod honom utan problem.

Sedan händer något jävligt häftigt. Han berättar att dom har en öl som ligger och lagras på tre olika sorters vinfat, en öl som från början inte blev som dom tänkt sig, men istället för att hälla ut den så bestämde dom sig för att göra ett mjöd av den. Han går bort och häller upp ett glas som vi får smaka på chardonnaylagringen. Det var.. Kanske det godaste vi drack den kvällen. Kanske det godaste jag druckit i år, bortsett från en annan öl från Nørrebro vid namn Seven. Men så är jag ju en sucker för mjöd också. Syrligt och vinöst, samtidigt som det finns en grym honungssötma med vackert värmande alkohol. Jag hoppas att några flaskor letar sig till Sverige när den är klar, för jag måste ha tag på fler av denna gudomliga dryck.

När vi stått här en stund och förundrat oss över de stora jästankarna, snackat öl och druckit öl, så gick vi tillbaka till bordet och beställde lite käk. Jag tog kvällens special som var en uppochnervänd shepherds pie ackompanjerat med en Ravnsborg Rød och de andra tog varsin burgare. Min paj var hur god som helst, köttet var tillagat till perfektion och gjorde sig väldigt bra till den humliga och söta ölen.

Vi satt kvar en stund och drack ett par öl till, bland annat hade man Little Knorky Ale och Lil Granja på fat, båda suveräna öl. Little Knorky har jag två flaskor av i skafferiet sen släppet i våras, ska bli kul som fan att öppna en sån snart! Lil Granja är en sweet stout som jag inte hade jättehöga förväntningar på tidigare, men kommer definitivt att köpa ett gäng av dom när dom släpps på Systembolaget den första Mars. Till slut plockade vi på oss ett par öl från kylen och gav oss vidare ut i kylan.

Nørrebro Bryghus är ett fantastiskt ställe och alla som är någonlunda ölintresserade borde unna sig ett besök hit. Ölen är minst sagt toppklass, jättegod mat, suverän service, allt. Något jag tycker är kul med Nørrebro är att dom är lite utav en joker bland danska bryggerier. Ofta när folk ska nämna sina favoriter i Danmark så säger dom Mikkeller, Amager, Beer Here, To Öl och så vidare, och alla dom är grymma, men Nørrebro Bryghus är i min mening ännu bättre. Intressanta, innovativa, spännande och helt enkelt jävligt bra öl som håller absolut världsklass i mina ögon. Jag kommer definitivt att åka hit igen, antagligen rätt så snart.

Senaste tidens ölinköp

2012-01-30T12:47:00.000+01:00

Privatimporter, postorderöl, samköp och Köpenhamnsbesök. Det har blivit en hel del öl inhandlad på sista tiden. Av just den anledningen så tänkte jag vara så himla okonventionell och hoppa över systembolagssläppet den första februari helt och hållet. Delvis för att där är väl egentligen inget som jag verkligen, verkligen måste ha och dessutom så tror jag att jag kommer att få chansen att dricka de ölen jag är sugen på där ändå, på ett eller annat sätt.

Vad har jag köpt då? Tja. Först ut var privatimporten jag hämtade ut för ett par dagar sen. Nästa blev en låda öl från danska butiken Vinens Verden. Smidig affär att handla från med massor av kul öl, och Mads som driver den är enormt trevlig.

Pretty Things Baby Tree, Midtfyn Rough Snuff II, Amager Bryghus Old Mans Ale, Avery Mephistopheles 2007, Cantillon Fou'Fune och även ölen jag drack tidigare veckan, Stone/Green Flash/Pizza Port Highway 78.

Sen fick jag med mig en hel del kul grejer från Köpenhamn i helgen. Från Kihoskh blev det;

Clown Shoes Brown Angel, Bear Republic Pete Brown Tribute, Maine Beer Co Peeper Ale, Maine Beer Co Zoe, Captain Lawrence Captain's Reserve Imperial IPA

Och från Ölbutikken;

The Bruery Mischief, Green Flash Barley Wine 2011, Nörrebro Bryghus Tripel de Lente Sauternes Barrel, Shorts Brew Black Cherry Porter

Och som om inte detta var nog så trillade det även in fyra flaskor Samuel Adams Imperial White genom ett samköp.

Utöver detta tillkom även ytterligare två flaskor av Tripel de Lente och en flaska Seven Bordeaux Barrel från Nörrebro. Nu förstår ni nog varför jag inte kommer att handla något på släppet nästa vecka.

Årets första Köpenhamnsvistelse

2012-01-29T21:49:00.002+01:00

Igår var det dags för årets första, men långt ifrån sista, resa över sundet. Den främsta anledningen var som jag skrev häromdagen att Dropkick Murphys spelade på Vega, och även om jag inte lyssnar särskilt mycket på dom längre så är dom alltid fantastiskt bra live, och det är alltid trevligt att åka till Köpenhamn dessutom.

Kring 13-tiden hoppade jag och tjejen på tåget och i Malmö hoppade även Gripen och en annan god vän till mig på. Dagens första öl knäcktes under tågfärden som färdkost ihop med en påse Snyders.

The Bruery Saison Rue i plastglas på ett tåg. Sämre tågresor har man haft. Det är sannerligen en fantastisk saison, grymt fin kolsyra med apelsinskal och jäst, mums!

Vi landade i Köpenhamn strax efter klockan två och satte direkt kurs ner mot Fermentoren. Jag var där under premiären och måste säga att jag tycker att stället är riktigt schysst. Avslappnat, blandat folk och så jävla icke-pretto! I ölväg har dom 10 kranar med blandad öl och hur många flaskor dom har vet jag faktiskt inte, men det är ändå kranarna som är mest intressanta. Ungefär hälften av kranarna var deras egen öl och andra hälften var verkligen friskt blandad. Vi beställde in vars en öl, jag föll för Gänstaller Doppelbock som var enormt fruktig och söt, rätt så lagom att starta dagen med. Utöver den blev det bland annat Mikkeller/Three Floyds Boo Goop som var mycket humligare än vad jag trodde, men likväl värd ett köp nästa vecka.

Ett par öl till här sen gick vi ner till ett av mina favoritställen för att köpa öl med hem. Kihoskh! Jag har tidigare hyllat detta stället och jag gör det gärna igen. Vi lullade runt där inne i en halvtimme kanske, jag fick med mig några riktigt intressanta grejer.

Exakt vad jag fick med kommer i ett annat inlägg. På väg tillbaka mot huvudbangården för att låsa in ölen trillade vi också inom Ölbutikken och jag måste nog säga att denna gången hade Kihoskh roligare saker inne. Men men, några öl här och sen gick vi och låste in våra inköp.

Nästa stopp blev en snabbis inom Mikkeller Bar.. Det känns ju nästan som ett måste när man är i Köpenhamn liksom, plus att det var första besöket för min goda vän som var med. Även här hade man som vanligt några riktigt intressanta grejer på fat. Jag bestämde mig för ett litet glas av Grassroots Nighthawks at the Diner som jag föll för nästan enbart för namnet. Ni som lyssnar på Tom Waits vet varför! Ölen i sig var en rejält rostad stout med massor av trevlig humle. Bra val där av mig.

Vi kände oss lite stressade för vi hade en rätt lång väg att gå till nästa ställe. Nästa gång tar vi nog taxi. Nörrebro Bryghus! Jag tänkte skriva ett seperat inlägg om besöket här istället för det var helt enkelt så jävla bra. Jag har länge hållt Nörrebro som mitt favoritbryggeri i Danmark, och efter detta besöket kan jag bara höja det ännu mer till skyarna. Fantastiskt ställe och bryggeri. Men mer om det i ett senare inlägg!

Vi satt, som ni kanske har räknat ut, här ett rätt bra tag. Nu var det dags för ett ställe som Gripen inte besökt tidigare, och är ett av mina favoritställen för öldrickande, tillika det första ölstället jag gick till för seriöst öldrickande. Örsted Ölbar! Inte så våldsamt långt att gå från Nörrebro heller, snarare rätt så lagom så att man får i sig lite frisk luft mellan bägarna. Här tog jag en helt fantastisk öl. Ölen jag höll som en av de allra bästa på SBWF i höstas. Amager Bryghus Sinnes Series Gluttony! Löjligt bra öl! Rejält med humle och grym sötma som balanseras enormt fint i mitt tycke. Riktigt, riktigt bra.

Samtidigt delar Gripen och min andra vän på en De Molen/Flying Dog Bat Out of Hell.. Den var ju också förjävla bra. Jag minns att den släpptes i storflaskor på Systembolaget i våras, men det höga priset avskräckte mig. Nu ångrar jag det.

Härefter hade klockan blivit så mycket som att det var dags att gå bort till Vega och dricka fulöl. En snabb kebab på en av Istedgades alla kebabställen, sen in och köpa vars ett 75 centilitersglas med Carlsberg Hof och bara njuta av bandet. Som sagt så kommer både inhandlade öl och en stor jävla hyllning till Nörrebro Bryghus. Fantastisk dag, som vanligt i Köpenhamn.

Stone/Green Flash/Pizza Port Carlsbad Highway 78 Scotch Ale

2012-01-25T19:17:00.000+01:00

Då var det dags för en gammal hederlig ölrecension, det var rätt längesen nu. Dagens öl är ett samarbete mellan tre amerikanska bryggare, närmare bestämt Chuck Silva från Green Flash, Jeff Bagby från Pizza Port Carlsbad och Mitch Steele från Stone. Ölen i fråga är en scotch ale på 8,8% och är döpt efter en motorväg i Kalifornien.

Saxat från Stones hemsida;

"It's a very malty (read: NOT HOPPY) style of beer that we formulated with three different crystal malts, chocolate malt, and English pale malt to provide a rich, bready body. East Kent Goldings and Target hops provide a very modest backbone of peppery hops, but the flavor is unequivocally malt-driven. Scotch Ale yeast and a touch of raw sugar called sucanat add a distinctive complexity to this hefty 8.8% abv beer."

Stone/Green Flash/Pizza Port Carlsbad Highway 78 Scotch Ale!

Ölen är grumligt rosenröd med en väldigt liten vit skumkrona som försvinner fort.

Väldigt maltig doft med massvis av kola, dadlar, lite blommigt och en liten hint av rök.

Skön munkänsla med små kolsyrebubblor. Även här är kolan mest framträdande ihop med dadlar och torkade fikon. När den är kall finns det en ganska otrevlig alkoholton och en metallisk eftersmak, men när den närmar sig rumstemperatur blir den betydlig trevligare. Alkoholen finns fortfarande kvar och tyvärr tycker jag inte att ölen har kroppen att bära en så framträdande alkoholsmak, men eftersmaken är sötare och det infinner sig även en viss efterbeska som hänger kvar en bra stund.

Allt som allt en trevlig öl, men långt ifrån den bästa scotch ale jag druckit. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om samarbetsbrygder.. Man hajpar gärna upp dom direkt, utan att ens veta om det är något bra. Jag menar - Stone, Pizza Port och Green Flash? Tre suveräna bryggerier! Det borde ju bli top notch, men det är väl kanske svårt när man använder sig av oprovade recept och sånt, jag vet inte. För många kockar?

Betyg; 6/10

Lite privatimport

2012-01-23T16:44:00.001+01:00

Se där, då trillade det in en liten privatimport från Brill & Co idag. Brill är för övrigt nominerade, och verkar vinna, som bästa importör 2011 på Beer Sweden Forum Awards. Välförtjänt tycker jag! Snabb leverans, priser på hemsidan, styckplock, ingen delbetalning och ofta uppdaterad öllista. Riktigt bra jobbat!

Stillwater Autumnal, Stillwater Existent och The Bruery Saison Rue. Ska bli gott.

Det blir förresten en vända till Köpenhamn i helgen. Huvudattraktionen för oss är att Dropkick Murphys spelar på Vega. Lyssnar väl inte nåt nämnvärt på dom längre, men dom bjuder alltid på en bra show och man tackar väl aldrig nej till en dag i Köpenhamn?

Planen är även att handla lite öl på Khioskh och dricka lite öl på Fermentoren, samt att besöka Nörrebro Bryghus som jag faktiskt aldrig har varit på tidigare. Jag har kommit fram till att Nörrebro nog är mitt favoritbryggeri i Danmark, så det känns lite kass att inte ha besökt bryggeriet och bryggpuben! Men nu är det alltså dags.

Blindöl; rond 4

2012-01-23T12:00:00.000+01:00

Sista och avslutande ronden. Vid denna tiden hade den första snön börjat falla över Skåne på många månader. Mysigt! Jag går och besöker toaletten och Gripen häller upp sin sista öl till oss. Det är en ljus öl med klarvitt skum. Ölen är sur, stallig och funky. Detta är en geuze. Vilken? Jag vet att han har ett par Girardin Black Label hemma, men kan detta var en sån? Jag har aldrig druckit dom innan så jag gissar på det. Fel! Aha, då slog det mig. Han har ju en suris till som jag aldrig provat tidigare. Cantillon Lou Pepe Geuze 2008! Rätt!

Detta är sannerligen en fantastisk öl. En blend av tre olika tvååriga lambics. Makalöst bra. Syra, stall, gammal ost, trä, citron. Vi hade även en bit appentzeller extra på bordet som jag tyckte gjorde sig förjävla bra med ölen. Fan vilken god öl. Och poäng till mig dessutom!

Kvällens sista öl får Gripen gissa på. En röd klar öl som doftar kola, vanilj och massor, massor med karamellmalt. Relativt lättdrucken, den var dessutom tunnare än vad jag trodde att den skulle vara. Han säger inte så mycket, varken om land, ölstil eller bryggeri. Jag trodde faktiskt att han skulle sätta denna för vi pratade om denna ölen häromdagen. Efter en stund ger han upp.

Hoppin Frog Outta Kilter Wee Heavy Scotch Red Ale. En amerikansk scotch ale på strax över 8%. Det var en rejäl kontrast mot föregående öl kan jag tala om. Som sagt så var den tunnare än vad jag väntade mig, men ändå en schysst öl. Scotch ale är som jag skrivit tidigare något av en favoritstil för mig och även om denna ölen inte var den bästa jag druckit så var den helt klart bra tycker jag.

Nu börjar det bli ett rätt så tjockt lager snö där ute och det är dags att kalla det quit. Gripen far hemåt och jag går och lägger mig. Matchen slutade 1-1.

Som jag skrev i första inlägget här så tycker jag att det är skitroligt med blindprovningar. Speciellt när man har så här vitt skilda öl och man omöjligtvis kan gissa vad som komma skall. Vi har också ett exempel på Shorts-ölen som jag antagligen hade varit lite mer positiv mot om jag vetat från början vilken öl det är. Fånigt jag vet, men det är så det är, utseende och hype spelar in, oavsett om ni vill eller inte.

Blindöl; rond 3

2012-01-22T12:00:00.000+01:00

Rond tre. Nu blir det svårt. Gripen går ut ur rummet, häller upp ölen i våra glas och ger mig mitt. Jag sätter näsan till och tänker direkt, 'jävlar, det här var annorlunda'. Väldigt mörkt röd öl, nästan kolsvart men det finns ändå lite ljus som går igenom. Det luktar liksom rostat och så finns det någonting i både doften och smaken som jag verkligen inte kan sätta fingret på.

Jag gissar att det är en imperial porter, mycket på grund av att den inte var så tung och rostad på ett sådant sätt jag oftare känner i porters än i stouts. Det var en imperial stout, på förvånansvärt låga 8%. Lite tunn är den, men den är jävligt spännande. Jag känner alla de klassiska imperial stout-kännetecknen som rostat kaffe, mörk choklad och kanske en liten hint av vanilj. Men vad fan är det där extra som jag inte kan placera?

Johannesbröd. Ölen är Shorts Brew Imperial Carob Stout. Jag visste att han hade den hemma men den kom inte alls upp i tanken. Jävligt häftig öl och antagligen mer häftig än god, iallafall i mitt tycke. Smaken och doften jag inte kunde placera kan jag nu senare likna vid torkade örter. För övrigt är detta en one-off som Shorts gjorde 912 flaskor av 2007 och är nummer 6 av 13 ur deras MMVII Imperial Beer Series. Jag har en Imperial Soft Parade ur samma serie som väntar i skafferiet.. Blir nog trevligt.

Nu är det dags för mig att ge tillbaka. En öl jag egentligen haft alldeles för länge. Väldigt udda, söt och funky doft med gula äpplen. Smaken är väldigt söt och ganska trevlig faktiskt. Jag såg på Gripen att han inte hade en aning om vad han drack och han undrade om det inte var en cider jag hade prackat på honom. Så var det inte.

Lindemans Faro.. Faro är i stora drag en lambic där man tillsatt socker och bör helst drickas inom en månad efter bryggning, allra helst på plats nere i Belgien. Jag har aldrig druckit någon faro innan och jag kan tänka mig att många inte anser att denna är 'äkta', men vafan, någonstans måste man ju börja. Jag gillade den hursomhelst, trevlig sötma samtidigt som det fanns vissa lambicdrag i den.

Fortfarande 1-0 till Gripen. Snart blir det sista avslutande ronden innan vi stupar.

Blindöl; rond 2

2012-01-21T12:00:00.001+01:00

Efter första ronden var vi hungriga och slängde ihop lite mat, men under tiden tog vi nästa öl. Min tur att gissa.

Mörkt, mörkt brunt öl, nästan svart. Lite krämigt skum. Rätt så hårt rostat, välhumlat, sirap, beskt, choklad, alla smakerna sticker åt olika håll. Jag har ingen aning om vad jag ska gissa på. Först undrade jag om det var en julöl för jag tyckte att det fanns en viss julkrydda i den. Det känner jag mig lite bortgjord för nu i efterhand, men det är väl det som är det roliga med blindprovningar? Sen gissade jag att den hade en alkoholhalt på runt 7%. Det var fel. 10% är rätt. Sen gissade jag att det var en belgisk öl, och där hade jag rätt. Då kläcker Gripen att det är en hybridöl mellan två bryggerier. Jag frågar, 'Struise'? Ja. 'Stillwater'? Ja. 'Outblack'? Ja.

Fast jag fick nog inget poäng för den då vi kom så långt att han fick säga att det var samarbetsöl och att ölstilen var en hybrid mellan black IPA och belgian strong ale.

Vi käkar lite och delar en Oppigårds Indian Tribute, jäkligt trevlig IPA det där, och sen var det Gripens tur att gissa.

Han är ganska hemlighetsfull när han sitter där och funderar så jag är inte hundra på vad som försiggick inne i hans söta huvud, men det såg förvirrat ut. Ölet i sig är krämigt, mörkbrunt och doftar gott av plommon, fikon och russin. Chokladmalt säger Gripen. Mycket gott öl var vi båda överens om, även det finns en viss alkoholton som gör att det känns lite obalanserat. Lagrat är det iallafall. Är det en amerikansk öl? Nej. Var är det ifrån då? Sverige.. Sverige?! Han ger upp.

Hantverksbryggeriet Baronen 2008. Riktigt bra öl tycker jag, har en kvar i garderoben som ska sparas länge, länge. Jag tyckte att det var lite finurligt av mig att ta ytterligare en från Hantverksbryggeriet, hoho.

Fortfarande 1-0 till Gripen.

Blindöl; rond 1

2012-01-20T12:00:00.001+01:00

Blindprovningar är bra på många sätt. För det första så är det roligt och jävligt intressant att dricka en öl och se den för var den är, utan att ha sett vilken öl det egentligen rör sig om. Det blir lätt så att en öl blir lite bättre, eller sämre, beroende på hur etiketten ser ut och vetskapen om vilket bryggeri som gjort den.

För det andra så är det ett perfekt sätt att vidga sina kunskaper och referenspunkter när man sitter där och luktar, tänker, jämför och fan vet allt. Man hittar så mycket nya saker och får verkligen tänka och anstränga sig.

Och för det tredje så är det också ett bra tillfälle att dricka öl man inte hade druckit annars. Jag hade en öl jag knäckte som jag haft alldeles för länge för jag inte har vetat när jag ska öppna den.

Nåväl, nu till gårdagen. Vi hade fyra öl var som vi tänkte att det kunde vara kul att blinda varann på. Nu var det kanske inte helt optimalt då vi har en rätt så bra hum om vad den andra har hemma, men det kan vara både positivt och negativt. Fyra öl som sagt och jag tänkte dela upp kvällen i fyra delar/"ronder".

Först ut blev Gripens första öl som han blindade på mig. Det var en ljus skapelse med vitt skum, väldigt rund i både smak och doft. Mycket, mycket fruktig med rätt så små och ettriga kolsyrebubblor. Väldigt välhumlad utan att vara besk. Mycket fint balanserad. Min första tanke var att det var en saison med tanke på kolsyran och fruktigheten. Först tänkte jag på Saison Duport Dryhopped, även om jag inte har druckit den och den är antagligen inte alls såhär.. Och det var fel. Saison var också fel. Vad var det då?

En veteöl. Tack för den. Mikkeller/Jester King Drink in the Sunbelt. En verkligen o-typisk veteöl. Inget klassiskt som skumbanan och jäst utan mycket mer åt saisonhållet. Som sagt väldigt fruktig utan att vara besk. Riktigt bra öl.

Sen blindade jag herr Grip på en öl som jag vet att han inte druckit innan. En rosenröd öl som var syrlig utan att vara sur. Fruktig. Är det en amerikanare? Nej. Han satt en stund och sniffade och smakade och funderade men kom ganska snabbt fram till att det var Hantverksbryggeriet Alkemisten.

Här fungerade uteslutningsmetoden rätt så bra då han visste att jag hade en sådan här hemma, men annars hade det nog varit svårt att gissa.

1-0 till Gripen!

Tysk öl är underskattat

2012-01-16T11:30:00.004+01:00

Efter att jag och Gripen hade suttit hemma hos mig häromdagen och druckit ett par öl tog vi tåget till Lund för att dricka några till. Första stoppet blev Bishops Arms för jag såg att dom hade kopplat på råg-IPAn Beer Here Hopfix som har fått så mycket god kritik. Jag ville egentligen in där redan tidigare i veckan för då hade dom kopplat på en annan öl som jag verkligen var sugen på, men jag trodde att den skulle vara slut nu.. Det var den inte!

Först blev det iallafall Hopfix och en burgare som passade rätt bra ihop. Det blev ett par andra öl också, men det är inte dom jag tänkte skriva om. Någon gång här avvek också Gripen så han missade några av kvällens höjdpunkter. Nej, detta inlägget dedikerar jag tysk öl. Ölen jag ville dricka var Aecht Schlenkerla Ur-Bock!

Oh lord. Detta gillade jag verkligen. Det blev en hel del rököl i somras när vi besökte Bamberg, och jag kan bara säga att jag har saknat det! Och jag saknar Bamberg. Måste åka dit igen. Alla som överhuvudtaget gillar öl borde åka dit minst en gång under sin livstid.

Urbocken är iallafall en säsongsöl från Aecht Schlenkerla som man brygger mellan Oktober och December. Den lagras flera månader i blöta källare under Bambergs gator och tappas direkt från ektunnorna. Riktigt tungt rökig öl. Lägereld, rökt kött, ekträ. Ölet är svart eller väldigt mörkt brunt med en krämig beige skumkrona. munkänslan är fyllig, något trögflytande och helt fantastisk. Så jävla bra öl.

Nu vill jag dricka mer tysk öl, men inte Becks och sån skit. Var går jag då om jag befinnner mig i Lund? Det finns bara ett ställe för sånt - Rauhrackel. En liten österrikisk källarpub som ligger i kvarteret bredvid Lunds Nation, för er som känner till Lund. Inte jättelätt att hitta för den syns inte så bra, men när man väl hittat den vill man inte gå därifrån.

På vägen dit blev det ett pitstop på Café Ariman som jag inte besökt på väldigt länge. Jag minns att dom hade Brooklyn Lager på fat sist jag var där, men mer kul än så var det inte. Nu har dom, utöver sitt vanliga sortiment med Red Stripe och annan internationell lager, faktiskt börjat ta in lite finöl också. Sex olika tror jag att jag såg, däribland Sly Fox Pikeland Pils och Dugges High Five. Som jag har förstått det så har dom rätt så stor ruljans på de ölen också. Trevligt!

Sen var det iallafall dags för Rauhrackel. Vi traskade i minusgraderna genom kvarteren med de gamla ockuperade husen bakom Kulturen, förbi stadsteatern och sen upp till Rauhrackel. In i värmen och hittade två lediga stolar vid baren.

Ett gäng fatkranar, endast tysk öl, mycket från Weltenburger. Jag började med en Barock Dunkel, tjejen körde på Hefeweizen Hell och så tog vi in en tallrik med blandat kött, korv och senap att sitta och smaska på. Den maltiga ölen passade bra till tilltugget, något rostad och en viss bitterhet.

Jag tittade lite i menyn och pratade lite med mannen som driver stället som rekommenderade Weltenburger Asam Doppelbock. Jag var egentligen sugen på Andechser Doppelbock Dunkel, men jag litade på karln och körde på hans val. Den var riktigt bra. Mörkt brun öl med massor, massor av malt samtidigt som den är fruktig. Munkänslan är len som fan och ölen är så jävla fint balanserad. Dadlar, fikon, farinsocker. Det blir lätt ett besök på Rauhrackel väldigt snart igen, är riktigt sugen på att prova Andechsern efter denna smakupplevelsen.

Slutligen måste jag säga att det är en sjuk hype kring amerikansk öl. Missförstå mig rätt, jag hypar själv amerikansk öl! Amerikanarna gör den absolut mest extrema och experimentsfulla öl som finns idag och det är (nästan) alltid en upplevelse att prova något nytt från de amerikanska bryggerierna.

Det jag vill ha sagt är att man kan inte alltid dricka vilda amerikanare. Tyskland som är ett av världens största ölländer är också ett av världens mest underskattade ölländer tycker jag, speciellt i nördkretsar. Så fort det kommer till europeisk öl pratar man direkt om belgare och engelsmän, sen avfärdar man ofta ganska snabbt Tyskland för att vara ett land som bara producerar ljus tråkig lager. Men så länge tyskarna fortsätter göra doppelbockar och rauchbier på denna nivån så kommer dom alltid att stå högt i kurs hos mig.

Två öl här hemma

2012-01-15T14:10:00.000+01:00

Igår slutade jag tidigt från jobbet så jag körde till Lund och hämtade upp Gripen för att ta ett par öl ihop. Planen från början var att åka till Köpenhamn och möta upp pappa Balder och galningarna från Mankerbeer, men det är inte direkt gratis att åka dit och Januari är, som för många andra, inte den månad då man vanligtvis lever i överflöd.

Som tur är så har vi iallafall lite öl hemma att suga i oss. Gripen tog med sig denna ölen som han köpte på Ölbutikken för ett par veckor sen.

Anchorage Love Buzz Saison. En amerikansk saison på 7% lagrad på Pinot Noir-fat. Jävligt snygg öl! Både flaskan, etiketten och själva ölen i sig. Orange vätska med helvitt, tjockt och grymt skum. Kryddig öl med mycket exotiska citrussmaker och lite karamell i bakgrunden. Den har en viss alkoholsmak som jag i början tyckte var helt missplacerad, men när jag suttit en stund med den så växte den verkligen på mig. Ju mer jag drack, desto mer välbalanserad och komplex blev ölen, hela tiden kom nya smaker fram. Mycket god öl!

Nu var det dags för mitt bidrag som är en öl jag köpte i somras på Ölbutikken. Vi har planerat flera gånger att öppna denna, men hela tiden skjutit upp det för ett bättre tillfälle. Det blev igår.

En amerikansk barley wine på 11% bryggd med vete. Från 2009 dessutom, såg vi i efterhand. Smuttynose Wheat Wine heter den iallafall och jävlar alltså, den var riktigt kraftfull! Väldigt klart och rosenrött öl med lite helvitt skum som försvinner rätt så fort utan att lämna några direkta spår efter sig. Kraftig och maltig med kola, torkade fikon och aprikoser, mörk sirap och en skarp alkoholton. Snällt av Gripen att vilja dela denna med mig för jag hade nog inte pallat dricka en hel bomber själv. Hur som helst så var denna också en grymt bra öl och jag tycker det är skönt att vi tog den så pass tidigt så att man kunde få ut så mycket som möjligt av den.

Efter detta tog vi tåget till Lund för mer öl. Hoppas att ni också hade en bra helg!

En lördag i Göteborg del 4 - Kvällens bästa öl och söndag

2012-01-12T11:30:00.008+01:00

Nu har jag låtit er hållas tillräckligt länge. För den uppmärksamma så skymtar man även ölen på Dark Hops-bilden i förra inlägget.

Nørrebro Bryghus Seven Imperial Stout Niepoort Barrel 2008. Åh herregud. Jag saliverar bara jag tänker på den.

Okej, vi tar det från början. Vi stod och hängde i baren för att se om vi kunde hitta något riktigt spännande. Det var rätt så dåligt upplyst så vi kunde bara skymta konturer av flaskor och etiketter, men jag tyckte mig kunna se en öl från Nørrebro Bryghus någonstans där i mörkret. Jag bad om att få titta på flaskan och mycket riktigt var det så. En imperial stout från 2008 lagrad på portvinsfat. Låter hur bra som helst.

Och ja, det var den. Redan när jag luktade på den kände jag hur kärleken bara strömmade inom mig. En sanslöst bra doft, len som sammet och så satans välbalanserad att det var löjligt. Portvin var naturligtvis mest utåt, men så mycket annat kom fram också, så som riktigt mörk choklad, russin och dadlar. Smaken? Gudomligt. Vi konstaterade båda två att detta antagligen var den bästa ölen vi druckit hittills i våra ölkarriärer.

Vi satt, som ni kanske förstår, med denna en rätt bra stund. Men all good things must come to an end och till slut var flaskan tom. Vi grät en skvätt och funderade på om vi skulle gå bort till Haket istället. Äh, vi sitter bra här tänkte vi och gick bort till baren och kikade vidare i mörkret. Där, på mellersta hyllan, näst längst ut, står en flaska av vad som såg ut att vara något från The Lost Abbey. Mycket riktigt. Serpents Stout. 2009. Ja tack. Vi var lite oroliga över hur den skulle stå sig mot Nørrebro'n, men den gjorde helt klart sitt jobb. Den var inte bättre, men den var riktigt jävla bra.

Den tyngsta imperial stouten jag druckit på ett bra tag och en häftig övergång från den ack så vackra Niepoorten till denna monsterstout. Stor och överväldigande samtidigt som den var mjuk och len. Perfekt munkänsla. Kaffe, choklad, vanilj, torkad frukt, farinsocker, alla de rätta sakerna en grym stout ska innehålla helt enkelt. Kvällens näst bästa öl och åter igen - fantastiskt bra.

Nu hade vi kunnat gå bort till Haket men som ni kanske förstår så började vi bli lite 'sömniga'. Det fick bli spårvagnen hem istället och Haket får det bli en annan gång. Jag tror att det ligger kvar där det är.

En god (nåja) natts sömn och sen hotellfrukost! M-mhm! Frukosten var också bra på hotellet, det var verkligen ett riktigt trevligt hotell! Vi kommer lätt att ta in där nästa gång vi åker till Göteborg. Efter frukosten var det dags för frukost nummer två, ni vet den där stärkande frukosten man tar för att orka med några timmar på Ullared på vägen hem?

Frukost har sällan smakat så bra. När denna var avslutad var det dags att bege sig hemåt. Jag körde naturligtvis inte själv utan överlät det till dom som inte drack giganter under gårdagen (och morgonen). Säkerheten först, alltid!

Summa summarum så var det en mycket trevlig lördag och Göteborg levererade! Hotellet var bra som sagt, pubarna var trevliga och ölen var suveräna. Det blev inget besök på varken Haket eller Tre Små Rum, men något får man väl ha att göra nästa gång? Tack till alla inblandade! Ni får en bild till.

En lördag i Göteborg del 3 - Ölstugan Tullen och kvällens bästa humle

2012-01-11T12:00:00.006+01:00

Ölstugan Tullen. Puben som endast har svensk öl och som jag förra gången gillade bäst. Hur var det nu då? Jovars, fortfarande riktigt trevligt! Jag gillar verkligen att dom bara har svensk öl, det är en riktigt bra koncept som pushar den svenska ölkulturen framåt! Jag kan tänka mig att många kommer in dit och tänker 'finns det ens så här mycket svensk öl'? Ja, det finns det. Och många av dom är riktigt goda också.

Jag tog mig en Oppigårds Indian Tribute från fatet och Gripen körde på Dugges Duggish. Indian Tribute var god tyckte jag, rätt så välhumlad och väldigt fint balanserad, men jag börjar känna en viss hus-smak hos Oppigårds som jag inte alltid tycker passar. Hur som helst så gillade jag ändå Indian Tribute, men den bleknade i jämförelse med Duggish! Jävlar! Vad bra den var! Dugges gör det igen! Det var verkligen den superfruktiga välhumlade godisölen jag varit sugen på hela veckan! Suveränt god! Ser du den - prova!

Det blev även en Annas Red Ale från Eskilstuna Ölkultur som inte var så jätterolig. Den luktade inte alls gott, men smakade helt okej. Den tråkigaste jag druckit av det annars så framstående Eskilstunabryggeriet.

Nu gick vi vidare. Vi velade lite och kunde inte bestämma oss om vi skulle gå till Bishops Järntorget som jag nog tycker är det Bishops med bäst ölutbud jag besökt hittills, eller Haket som jag inte varit alls på tidigare. Valet föll på Bishops och Haket fick vänta.

Vad tar vi här då? Jag skymtade en Beer Here Dark Hops i kylen. Lite svart IPA kanske vore något? Den tar vi. Och den var riktigt bra. Rökigheten från rökmalten slår igenom hårt och ihop med Tomahawkhumlen gör den ölen så hård att det nästan rivs i halsen när man dricker den. Mycket trevlig öl.

Det här blev lite av ett 'mellan-inlägg', för jag vill låta er hållas lite inför nästa öl eftersom ölen vi tar in efter denna var en sanslöst bra öl. Den berättar vi mer om imorgon.

En lördag i Göteborg del 2 - Öl på rummet och burgare på The Rover

2012-01-10T12:00:00.000+01:00

Då så, efter uppvärmningen på Ölrepubliken begav vi oss som sagt tillbaka till hotellrummet. Mest för att lägga upp sakerna som damerna hade inhandlat, men vi passade naturligtvis även på att ta en öl.

Mikkeller Saison Sally. En saison som Mikkeller skapat hos De Prouf exklusivt för den smått fantastiska jourbutiken Kihoskh i Köpenhamn. Tyvärr tyckte jag inte att den var speciellt rolig. Rätt så klassisk munkänsla med stickig kolsyra och stort vitt skum. Ganska tam öl med jäst och apelsinskal. Hoppades på något häftigare, men men. Den var alltså inte dålig, men den var inte grym heller.

Vi hade ytterligare ett par öl med oss, men eftersom det bara fanns ett glas att tillgå så kände vi att vi lika bra kunde dra ner på stan istället. Det var även så att det började kurra lite i ölmagen och eftersom vi redan tidigare hade bestämt vart vi skulle äta så var det bara att hoppa på spårvagnen som gick 100 meter från hotellet rakt ner till Järntorget! Väl nere på Järntorget traskade vi ner till The Rover.

Jag ville egentligen besöka The Rover i somras men hann aldrig med det så nu var det dags! Man har ju hört så jävla mycket gott om stället så förväntningarna var ganska höga. Mycket trevliga fatkranar till att börja med. Jag beställde in en Rogue Double Dead Guy Ale (som tyvärr var lite mesig tyckte jag) och Gripen körde på Evil Twin Södermalm Hipster Ale som hade världens häftigaste skum.

Sen kom maten, valet var inte svårt eftersom Balder har tjatat sönder oss om att vi måste äta Gustafsson på The Rover när vi är i Göteborg. Och ja Balder, den burgaren var riktigt bra. En fet burgare med västerbottenost, krämig coleslaw och hårt friterade potatisklyftor. Satt som en jävla smäck.

Mätta och belåtna var vi sugna på mer öl. Vi skymtade några Stone-öl i kylen och bestämde oss för att ta in en Stone IPA och en Stone Ruination IPA, två öl som jag hört mycket gott om. Hur var dom då? Jag har varit sugen på en ordentlig IPA/DIPA i flera dagar, men jag måste nog säga att Stones öl inte tillfredställde mitt begär. Båda var riktigt, riktigt bra med enormt mycket tallskog, men inte alls så fruktiga som jag var sugen på. Men den där tallskogen var brutal och det var ändå två riktigt bra öl.

Härefter satte vi kurs mot Ölstugan Tullen och senare Bishops Järntorget. Hörs imorrn!

En lördag i Göteborg del 1 - Ankomst och eftermiddagsöl

2012-01-09T20:40:00.000+01:00

Som jag skrev häromdagen så har helgen spenderats i Göteborg. Bilresan upp var minst sagt regnig och vi hoppades allihop att vädret skulle lätta under eftermiddagen för det här var något djävulskt. Men våra böner besvarades och lagom till när vi rullade in till Systembolaget i Askim så bröt det upp och solen tittade fram, om än bara för en liten stund. Inom och handla lite öl från Dugges och sen ut i bilen igen för de sista kilometerna in till stan.

Vi letade upp vårt hotell, Arena Hotell, som låg 10 minuters gångväg från centralstationen och checkade in. Bilen ställde vi i världens trängsta garage och sen gick vi upp på rummet som var riktigt fräscht och fint för att starta resan med en Dugges Johannas Bästa Bitter. Riktigt trevlig öl måste jag säga. Hotellrummet var väldigt enkelt med en dubbelsäng, en TV och ett badrum, men allt var fräsch och rent, och för 700:- natten för ett dubbelrum var vi mycket nöjda.

Nu skulle damerna i sällskapet ut och shoppa så vi fick hänga med. Efter ungefär 10 minuter blev vi, föga oväntat, uttråkade och lämnade damerna för att själv bege oss ner till Bishops Plaza. Väl där insåg vi att det var en hel timme till öppning. Bummer. Men då kände jag igen mig sen jag och tjejen var där i somras och kom på att Ölrepubliken ligger ju inte alls långt därifrån! Och dom hade öppet!

Först ut blev Dugges Fuggedaboudit från fatet, en härligt välhumlad amerikansk brown ale som jag tycker blev en bra start på pubrundan. Väldigt lättdrucken dock. Under tiden som jag satt med denna gick Gripen all in och beställde in en Närke Stormaktsporter från 2008. Till en början var den alldeles för kall för att drickas, så vi hällde upp varsitt glas och lät det stå medan vi tog in en annan öl.

Sierra Nevada Kellerweis. En öl jag inte ens visste fanns. Vi satt där och ögnade genom ölmenyn en stund innan vi bestämde oss för denna, schysst pris på en öl ingen av oss testat tidigare och blev jävligt nyfikna på. Farligt lättdrucken kan jag säga. Väldigt frisk fruktighet som blandas med rätt så unken jäst. Rätt så trevlig öl, över förväntan för oss båda.

Ungefär vid denna tiden hade Stormaktsportern kommit upp i rumstemperatur och vi satt där och mös i vårt lilla hörn. Något av det första vi konstaterade var att den inte var SÅ bra som vi väntat oss. Visst var det en grym porter, helt klart över medelmåttet, men den var inte helt i topp. Något vinös med choklad, plommon, honung och lite kaffe. En riktigt angenäm start på kvällen.

När denna var uppdrucken mötte vi upp andra hälften av sällskapet och begav oss tillbaka mot hotellet. Men mer om det imorgon!

Beer Here Farligwine

2012-01-06T20:38:00.016+01:00

Årets andra ölrecension! Nu är vi snart en vecka in på 2012, och hur känns det då? Tja, jag har jobbat varje dag under det nya året än så länge så jag börjar bli lite trött. Dessutom så är det väldigt sällan jag dricker öl när jag ska upp tidigt dagen efter, så några sådana har det knappt blivit det heller.

Men nu är det fredag och jag är ledig hela helgen, vilket resulterar i en resa norrut! Jag behöver nya kalsonger och var handlar man billiga, men ändå dom skönaste kalsongerna? (Förutom dom man hade i lumpen så klart, dom är fan bäst!) Ni vet var jag menar. Ullared! Jag är inget fan av att dra dit egentligen, så vi får väl göra mer utav det än bara en resa dit. Därför blir det först en kväll i Göteborg med öl och annat gott, sen Ullared dagen efter på vägen hem. Dessutom tar vi med oss Gripen och hans bättre hälft, så bättre än så blir det nog inte!

Nåväl, fredag kväll. Öl. Vilken? Jag var sugen på något välhumlat, men eftersom jag inte alls tänkte på att det är röd dag idag och Systembolaget är stängt så fick jag ta något hemifrån. Valet föll därför på en barley wine på 9,5% från danska Beer Here som enligt etiketten har stark humleprofil och mörkt maltpräglad kropp, förfriskande torrhet och värmande alkohol.

"Farlig letdrikkelig Barleywine frigivet alt for ung for typen. Men da vi hos BeerHere overhoved ingen respekt har for ungdommen gør vi det alligevel."

Beer Here Farligwine!

Ölen är snyggt och mörkt kastanjefärgad med en halvtjock, krämig, beige skumkrona.

Välhumlat var ordet! Dom ljög inte på etiketten. En rejäl dos humle letar sig rakt upp i näsborrarna när jag sätter näsan till. Inte sådär färsk humle som man är van vid, utan lite mer mogen på något sätt. Att det är amerikansk humle råder det ingen tvekan om. Det känns lite som att det fastnat en nyligen avkapad grankvist i mustaschen, så mycket gran luktar det. Men det är bara början, i andra andetaget kommer det fler aromer som närmas kan liknas vid romerska bågar. Fenomenal doft!

Oväntat krämig munkänsla med väldigt, väldigt små kolsyrebubblor som passar fint precis där dom är. Även här trillar vi in i granskogen, smaskandes på romerska bågar och en kopp med lite för kallt kaffe. Rejäl efterbeska som hänger kvar länge, länge, länge.

En angenäm barley wine med, precis som dom skriver, en häftig humleprofil. Rejält välhumlad vilket gör att jag nästan skulle vilja säga att det är en DIPA (men bara nästan), iallafall när den är så här ung. Jag köpte flaskan sist jag var i Helsingör och den kostade runt 50 spänn, väl värt pengarna tycker jag. Tror faktiskt att jag ska ta en tur över efter jobbet någon dag och köpa ett par stycken till, hade varit kul att se hur den utvecklas efter några års lagring.

Betyg; 7/10

Ses vi i Göteborg då? Vi tänkte besöka The Rover som jag missade förra gången, det är det enda som är spikat. Annars kommer jag att slå ett slag för Ölstugan Tullen som ligger inte alls långt därifrån, och även Ölrepubliken som jag gillade när vi var där sist. Tre Små Rum kanske det blir ett besök på också.

Andra förslag? Lämna gärna en kommentar. Om inte, ha en trevlig helg!

Årets första öl!

2012-01-03T17:32:00.000+01:00

Ett par dagar in på det nya året knäcker jag årets första bärs. Som matlagningsöl dessutom. Jag blev plötsligt sugen på att öppna något, men visste fan inte vad! Det mesta jag har hemma är antingen lagringsprojekt eller så stora flaskor att jag helst inte vill dricka en själv eftersom jag ska köra imorgon bitti. Dessutom är jag lite trött efter jobbet så jag vill inte ha något megakomplext som tar flera timmar att dricka upp. En italiensk bocköl kanske? Morsan köpte ju med sig lite öl hem till mig från Wien för en tid sen och detta var en av dom som följde med.

"An excellent beer emerges from the great Peroni tradition - PERONI GRAN RISERVA. A prestigious clear double malt beer with an alcohol content of 6.6%: this beer is the result of a careful, scrupulous selection of the most noble qualities of aromatic hops, yeast and a spring variety of distichous barley named "cherie". Ingredients are chosen with great attention and the experience of long-standing brewers."

Oj vad dom får det att låta fancy. Peroni Gran Riserva!

Ölen är gyllene transparent med stor vit skumkrona. No surprise there.

Maltig doft med halm, kola, blött trä. Nästan ingen humle alls, mest malt, malt och åter malt.

Smaken är också, som väntat, väldigt maltig. Väldigt tysk! Även här en del halm och kola, lite trä, lite blommigt och ganska fräscht. Inget häftigt, inget komplext, inga konstiga smaker, men rätt schysst när man står och lagar mat. En precis lagom öl att starta året med.

Betyg; 6/10

God fortsättning på er!

Gott nytt år till er alla!

2011-12-31T20:22:00.002+01:00

Hoppas att ni får en riktigt bra kväll, själv blir detta nästan det enda jag dricker då jobbet kallar 06.00. Gott nytt år iallafall och jag önskar er alla ett riktigt bra 2012!

En stilla onsdag

2011-12-29T10:39:00.000+01:00

Som jag sa i förra inlägget så är året inte slut än, här kommer mer! Igår skulle jag egentligen vara med på en större ölprovning men fick förhinder, så jag hämtade upp Gripen och drack lite öl här hemma istället. Jag är lite sliten idag så det blir bara en kort sammanfattning av vad vi drack.

Dogfish Head Palo Santo Marron - Jävligt kraftig! Doft och smak av blött trä och torkade örter i tusental.
Jolly Pumpkin Luciernaga - En mycket trevlig amerikansk suris, enormt fruktig och uppfriskande. Har ännu inte druckit något från Jolly Pumpkin som inte fallit mig i smaken.
Shorts Brew Bourbon Barrel Sustenance Black Beer - En schwartzbier lagrad på bourbonfat är något man inte dricker varje dag. Riktigt stark bourbonkaraktär och funkig schwartzbier. Mer häftig än god, men jävligt häftig.
Great Divide Smoked Baltic Porter - Denna hade jag inga förväntningar på alls så som alla har snackat ner den, men till vår Shepherds Pie var den riktigt trevlig faktiskt. Visst, den är inte chark-rökig, men jag tycker att man definitivt känner av Bambergmalten.
Laughing Dog The Dogfather - Etiketten var mycket roligare än ölen som var ganska intetsägande. Men etiketten är grym.
Geuze Tilquin - Jag ångrar att jag inte köpte på mig ett gäng av denna! Riktigt trevlig och uppfriskande, perfekt mellan de mörka ölen.
Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel Highland Edition - Det var inte så våldsamt mycket highland i denna tyckte jag, Islay var grymmare.
Amager Bryghus Drei von Dänen - Denna föll mig inte alls i smaken, alldeles för mycket och felplacerad rök.
Ommegang Abbey Ale - Fick hem en låda om 12 flaskor igår genom ett samköp med datummärkning på kartongen som säger april 2009. Gratislagring, ja tack! Toksnygg etikett och riktigt god öl. Krämig munkänsla med massor av fikon och dadlar.
The Bruery Two Turtle Doves - Oj oj oj.. Kvällens bästa? Kakaon är mjuk och vacker i bakgrunden, nötterna gör sig jävligt bra och jag hade gärna haft ett par flaskor till.
Moylans Kilt Lifter - Aah, scotch ale med allt det rätta innehållet. Mycket malt med fikon, smörkola, plommon och en hint av rök någonstans i mitten.
Gordons Finest Scotch Highland Ale - Också en scotch ale som var njutbar men inte alls i närheten av Moylans.

Det blev ganska många öl nu när jag ser det i efterhand, kanske inte helt oväntat att jag skulle bli sliten idag. Men det var trevligt! Vi avslutar det hela med lite bilder.

Kornmalts årsbästa 2011

2011-12-27T17:44:00.003+01:00

Nu är året väldigt nära sitt slut och det är väl dags för en 'det bästa som hänt i år'-lista? Jag tycker det! Visst har vi väl ett gäng öl framför oss under mellandagarna och nyår, men jag kör listan ändå så får jag komplettera senare isåfall om det skulle dyka upp något som är bättre. Redo?

Årets pub; Cask Pub & Kitchen i London!

Det här stället höjer jag till skyarna. Tätt följd av Beer Temple i Amstedam och Moeder Lambic i Bryssel kniper Cask förstaplatsen med grymt bra ölsortiment, mycket trevlig atmosfär, riktigt god mat samt kunnig och enormt trevlig personal. Om du är i London så är detta ett måste!

Årets resmål; Bamberg!

Här har vi en liten stad strax utanför Nürnberg som jag och min bättre hälft besökte under vår eurotrip i somras och blev totalt förälskade i. Först efter att ha kört genom de tyska skogarna en bra bit ner i en sänka kommer vi fram till en gammal tysk stad där den tyska rökölen föddes. Det är dock inte ölen i sig som är höjdpunkten, utan hela stan är helt enkelt hur jävla mysig som helst. Om ni bilar runt Tyskland så måste ni stanna till här. Det tänker vi iallafall göra igen.

Årets provning; Föröl innan BSF-träffen i Malmö.

Den här var riktigt svår att bestämma då vi har haft några riktigt bra ölprovningar. Kanske lite konstigt att välja just den tycker ni då det bara var fyra öl där, men motiveringen till att det blev denna är att den helt enkelt var så jävla bra och enkel i sin helhet. Fyra pågar, fyra öl, knappt fyra timmar. Dessutom var alla ölen riktigt, riktigt bra. Tätt efter kommer både denna och denna, men jag håller nog den första högst. Den var väldigt lagom, svensk som man är.

Årets middag; Gumbo!

Vad annars? En legendarisk maträtt jag velat göra så länge som dessutom blev hur god som helst. Grym kväll.

Årets öl; Cantillon Mamouche!

Denna satt jag en stund och funderade på, men svaret blev hela tiden det samma. Jag har druckit många helt fantastiska öl i år, men det finns bara en som har vunnit mitt hjärta på det här sättet. Spontanjäst öl är något jag verkligen älskar, och när man sen blandar i fläder som är något av det bästa jag vet så kan det inte bli annat än ren kärlek.

Tack till Caroline, min katt, min Grip, pappa Balder, Ola, Patrik, Blafa, Systembolaget, Bishops Arms, BSF, tomten och alla andra som har gjort detta möjligt. Det är några dagar kvar på detta året och det kommer att drickas mer god öl innan tolvslaget på lördag så jag önskar inte er gott nytt år än.

Vad var bäst för dig i år?

God jul!

2011-12-24T14:25:00.000+01:00

Sitter här och kollar Gordon Ramsay laga julmat med lite jullunch. Snart bär det av mot släktingar för Kalle Anka och julfirande. God jul på er alla!

Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel

2011-12-23T11:30:00.000+01:00

Då var det dags för en öl igen. Denna gången blir det en öl från Mikkeller som många av er säkert har hört talas om kanske redan druckit dessutom. Jag har iallafall druckit den flera gånger tidigare och tycker den är lika fantastisk varje gång. Har även provat Islay Edition som var hur häftig som helst, och så har jag en Highland Edition ståendes i skafferiet.

På ratebeer skriver man;
"Brewed by Mikkeller at Nøgne Ø, Norway. This imperial Oatmeal stout is brewed with one of the world’s most expensive coffees, made from droppings of weasel-like civetcats. The fussy Southeast Asian animals only eat the best and ripest coffee berries.Enzymes in their digestive system help to break down the bean. Workers collect the bean-containing droppings for Civet or Weasel Coffee. The exceedingly rare Civet Coffee has a strong taste and an even stronger aroma."

Det är alltså en imperial stout på 10,9%, bryggd på vete hos Nögne Ö och uppföljare till Mikkeller Beer Geek Breakfast. Den största skillnaden mellan de två är att här har man tillsatt en av världens dyraste kaffesorter, den vietnamesiska Cà Phê Chòn, som är kaffebönor som har passerat tarmsystemet på ett indiskt mårddjur kallat luwak.

Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel!

Kolsvart tjockflytande motorolja med en galet krämig julmustfärgad skumkrona som stannar ett bra tag.

Doften är riktigt grov. Jag känner den från glaset på bordet när det är 30-40 cm från mitt huvud. Hårt, hårt rostat kaffe och kakaobönor men ändå fruktig! Härligt spritig är den också.

Perfekt krämig munkänsla med en exakt rätt mängd kolsyra för en sån här öl. Även här hårt rostat kaffe och väldigt mörk kakao, riktigt bittert och fint. Alkoholen värmer en bra stund i halsen och efterbeskan hänger kvar läääänge.. Det finns en viss fruktighet som jag inte kan sätta fingret på riktigt, men den passar klockrent där den är. En riktigt bra och grymt balanserad öl.

Betyg; 9/10

Chili- och sherrysill

2011-12-22T18:38:00.000+01:00

Man måste älska den svenska högtidsmaten. Sill, ägg, potatis, ost. Alltid. Alla högtider. Varje gång. Sen varierar det lite mellan skinka, kalkon och grill förstås, men basen är alltid densamma. Gott är det!

Nu är det iallafall snart julafton, jag antar att ingen har missat det. Jag har nästan glömt av helt att lägga in sill i år! Eller ja, jag har väl egentligen knappt haft tid på grund av mycket jobb och all annan julstress som infinner sig just nu. Hinner för fan knappt dricka öl! Men en inläggning hinner jag med, så det får bli en favorit. Chili- och sherrysill!

Jag har;
1½ burk matjessill
2 vitlöksklyftor
1 rödlök
1 chilifrukt, vanlig spansk peppar
2 deciliter chilisås, jag använder Felix
5 matskedar sherry, jag använder Real Tesoro
ungefär 1 deciliter matjessillspad
olivolja
tomatpuré
dillfrön

1. Häll av sillen, spara spadet
2. Hacka vitlök och rödlök, kärna ur och hacka chilin
3. Fräs vitlök, lök och chili i rikligt med olivolja i några minuter utan att det tar färg
4. Ta av från värmen och tillsätt chilisås, sherry, sillspad och dillfrön

Blanda slutligen i sillen och låt stå i kylen i minst 8 timmar, ät den sen inom ett dygn, då smakar den som bäst! Enkelt, lite annorlunda och riktigt gott!

Under tiden du gör detta kan du ju alltid knäcka en öl, det tänkte jag göra iallafall. Det står en Mikkeller Beer Geek Brunch i skafferiet och stirrar på mig. Recension kommer senare eller imorgon.. Nu ska jag slå in julklappar!

Söndagsmys

2011-12-18T21:12:00.000+01:00

Far i Hatten - en förbisedd pärla i Malmö!

2011-12-15T14:28:00.003+01:00

Visst är det roligt att hitta ett nytt favoritställe? Igår spelade The Bronx på Debaser i Malmö, både som bandet i sig och som sitt fantastiska alter ego Mariachi el Bronx. Detta var något vi verkligen inte ville missa och innan spelningen kände vi oss väldigt sugna på att ta några öl någonstans. Men var? Vanligtvis när vi drar till Malmö för att dricka öl så hamnar vi på någon utav biskoparna eller Green Lion Inn, vilket inte är dumt alls förstås, men nu tänkte vi att vi kunde ta någonstans i närheten av Debaser.

Det första som slog mig var Malmö Brygghus som ligger ett par kvarter därifrån, mycket för att jag är sugen på att prova deras julöl. Men så slog det mig att det finns ett ställe som ligger ännu närmare och som jag dessutom aldrig besökt tidigare! Inne i Folkets Park, i den gamla parkrestaurangen finns cafét och puben Far i Hatten. Jag har bara hört gott om stället så varför inte?

Till en början hittade vi inte, men efter vägbeskrivningen "det ligger mellan Batmankarusellen och ponnyridningen" så fann vi det trots att det var väldigt dåligt upplyst (därav de dåliga bilderna). Väl inne var det mer eller mindre folktomt vilket jag tyckte var väldigt konstigt.. Men men, vi satte oss ned och väntade in några vänner. Enkel och riktigt mysig inredning!

Det första jag ser är ett rätt så stort och trevligt ölutbud innehållandes bland annat Mikkeller, Evil Twin, Founders, Sly Fox, To Öl och annat trevligt från både svenska, danska och amerikanska hantverksbryggerier. Till väldigt humana priser dessutom. Första ölen jag tog var en ganska alldaglig öl i sig, men namnet gör den värd att dricka.

Fucking Hell, 'Full of good intentions', haha. En helt vanligt tysk pilsner utan några som helst krusiduller från den österrikiska staden Fucking som bland annat amerikanarna tyckte var hur kul som helst under andra världskriget. Mitt pubertala jag håller med. Den smakar så som en pilsner ska göra, och jag som gillar pilsner gillar även denna.

Ungefär nu någon gång trillar det in några snubbar med diverse instrument och sätter sig i en hörna och börjar giga. Jävligt mysigt faktiskt! Det är fortfarande folktomt på stället vilket jag tycker är konstigt, men det ligger ju förvisso lite avsides trots att det är mitt i stan som sagt. En öl till kanske?

Evil Twin 9th Symphony, en blond öl lagrad på österrikiska vitvinsfat. Doften var funky med en del jäst och givetvis vitt vin. Den smakade blåmögelost. Ingenting annat. Den smakade verkligen bara blåmögelost. Såhär i efterhand så undrar jag om den inte var infekterad. Om den inte var det så var den inte särskilt god helt enkelt.

Nu börjar det komma in lite mer folk och slå sig ned vid borden. Jag går bort för att köpa en ny öl och vid kassan ligger en korg med ett gäng julöl som jag bara trodde var från årets släpp.. Men så ser jag en jag inte känner igen. Holiday Booster Ale 2007, bryggd hos Slottskällan, för 85 spänn. Den tar vi.

Riktigt kraftig! 9,7% står det handskrivet på etiketten, men den smakar nästan ännu mer. Riktigt värmande kraftfull och vinös med ett virrvarr av julkryddor som kardemumma och koriander. Riktigt trevlig öl!

Nu var det snart dags att bege sig tvärs över parken till Debaser men en öl till hinner vi väl med? Frugan börjar bli orolig att vi missar bandet, men jag menar på att vi har väl aldrig varit på en spelning där man börjat i tid? En liten porter från Founders kan man väl hinna med?

Massiv öl. Jag kanske inte skulle ha tagit denna när vi bara hade 20 minuter på oss. Men men, vad gör man? Massor av rostat kaffe och mörk choklad, arg men ändå snäll öl. Len som sammet.

Nu börjar det komma ännu mer folk in här och dricka öl, men vi lämnar Far i Hatten för denna gången och går till Debaser. När vi kommer dit är kön lång utanför och bandet har redan börjat spela.. Jag ser hur det brinner i ögonen på min bättre hälft. Dock gick kön oväntat fort och väl inne var spelningen nog precis börjat. Och jävlar vilket tryck!

Genialiskt band. Det är ju vanligt att punk- och hardcoreband börjar blanda in folkmusik i sina låtar, men jag vet faktiskt inget annat band som kör på mariachi. Hur bra som helst. Och hela konceptet med att dom var förband åt sig själv är ju hur snyggt som helst. En Brooklyn EIPA på detta och senare även The Bronx som var långt, långt, långt över förväntan så blev detta en riktigt bra kväll.

Jag gillade Far i Hatten som fan! Hur mysigt som helst med snygg inredning, trevlig personal, schysst ölutbud och lagom avslappnad stämning. Jag kan tänka mig att det är riktigt bra på sommaren när uteserveringen är i bruk.

Förresten! Om du är i Malmötrakten och inte har några planer för ikväll så visar Debaser öldokumentären Beer Wars 21.00. Fritt inträde är det också. Jag kanske ska dit, isåfall ses vi väl?

Cigar City Big Sound

2011-12-11T14:51:00.001+01:00

Äntligen en ledig söndag där jag bara kan gå hemma och lulla hela dagen. Det är klart att man kan göra det oavsett vilken dag i veckan man är ledig, men det är något visst med söndagar.. Dessutom känner jag nu att det var ett tag sen jag gjorde en ordentlig ölrecension. Så nu är det dags för den där ölen igen. Ni vet vilken jag pratar om. Eftermiddagsölen!

Scotch ale är en ölstil som har växt enormt mycket på mig på sista tiden, med just denna ölen som startskott. Dagens eftermiddagsöl är alltså en av mina favoriter som jag druckit flera gånger innan utan att ha gjort en proper recension av den. Men nu så!

Saxat från hemsidan;

"Big Sound Scotch Ale is dedicated to our good buddy Gino, the most Punk Rock Bagpiper you will ever meet, and the rest of the men and women of the Tampa Bay Pipes and Drums. Brown in color, Big Sound has huge notes of dark sweet toffee with underlying mild notes of coffee in the aroma. The flavor starts with a slight note of cherry and then opens into a goliath of malt character with notes of dark sweet toffee, coffee and mild notes of toasted bread in the finish. Big Sound Scotch Ale pairs well with Haggis, Highland Games, Huge Heads, Enormous pillows and of course Bagpipe Music."

Nu har jag ingen haggis att tillgå, men vi slänger på The Real McKenzies - 10,000 Shots på vinylen och kör igång! Cigar City Big Sound!

Ölen är mörkt, mörkt, mörkt röd, på gränsen till ogenomträngligt svart med en beige krämig skumkrona som förvinner rätt så fort och lämnar en fin kant med små bubblor längst glaset.

Massiv och tung doft med mörk kola, russin, torkade fikon och ekträ, samtidigt som en viss syrlighet som påminner om körsbär och hallon tränger genom och avslutas fint med en lätt rökighet. Den doftar fantastiskt.

Fenomenalt krämig munkänsla med en perfekt mängd kolsyra. I smaken finner vi kola, mjölkchoklad och torkad frukt som sedan går över till en lite syrlig hint av bär. Med sina 8,5% har den en värmande alkoholton som balanserar upp alla smakerna så jävla fint. Avslutningen är aningen träig och lämnar en vacker söt eftersmak i munnen. En av mina absoluta favoritöl som finns att köpa styckvis hos Brill & Co för 124 väl spenderade kronor. Rekommenderas varmt.

Betyg; 9/10

Londonweekend del 4 - Euston Tap och hemresa

2011-12-09T10:00:00.000+01:00

Nu har jag handlat på mig vad öl jag ska ha med mig hem, så närmsta bussen tog oss ned till Euston Station som låg några kvarter från hotellet, som jag skrev i något tidigare inlägg. Upp och chilla lite på rummet, dregla lite över de nyss inköpta ölen och sen gick vi ner mot 190 Euston Road där Euston Tap ska ligga. Tyvärr så är britterna fantastiskt dåliga på att märka ut adresser på hus och vägar så vi hittade inte det först, utan fick yra runt hur länge som helst kändes det som. Vi hittade 200 Euston Road, men fan inte huset med det tidigare numret.

In på Euston Station och kolla om någon kan hjälpa oss. Vi hittar ingen, och vi hittar inte heller någon wi-fi vi kan använda och kolla karta på frugans inte-alltid-så-smarta-smartphone och min gamla skrotmobil kan inte läsa kartor. Vi var väldigt nära på att ge upp tills vi lyckades få upp en hemsida på hennes mobil där vi såg att puben ligger vid en skylt där det står Euston Grove. Vart fan ligger det då? Vi går ut från stationen och går bort mot hotellet, då ser vi det! Vem hade gissat att det ligger en pub här inne?

I vilket fall som helst så var det ett grymt ställe! Flera riktigt bra fatkranar med bland annat Odell och Nögne Ö, men även några kylar fulla av The Kernel, Port Brewing, Mikkeller, Brewdog, Hoppin Frog och mycket mer. Men jävlar vad litet det var! På nedanvåningen fanns baren och några barbord längst med väggarna och på ovanvåningen fanns bord, stolar och toaletter. Dock inga fönster där uppe, vilket kändes lite konstigt. Det blir förstås större på sommaren när uteserveringen är igång. Personalen var kanontrevlig också, förresten. Hjälpsamma och kunniga.

Några öl här och sen hem och sova för att orka shoppa under sista dagen. Eller ja, för min del handlade det mer om att orka hänga med när tjejen shoppar. Primark är säkert en jättebra affär, men den blir lite långtråkig efter.. 10 minuter.

Härefter mötte vi upp några av mina gamla vänner som av en händelse var i London samtidigt och åkte ner till Covent Garden och käkade lunch på ett ställe jag knappt minns vad det hette. Stället var väl inget speciellt egentligen och servitörerna verkade ganska virriga, men burgaren var god och det slank ner två glas av Sharps Doom Bar på cask, riktigt angenäm öl.

En vända upp om marknaden innan vi begav oss mot hotellet och sen tillbaka till Stansted. Vi hade köpt med oss en portabel bagagevåg som sa att min väska vägde ca 19,5 kg, och gränsen för vad vi fick ta med oss låg på 20 kg. Utan att tänka oss för la vi ner ytterligare ett par byxor för att stabilisera ölen jag hade i väskan, sen åkte vi till flygplatsen. Väl framme på vågen blev vi nervösa när vi kom på att vi inte vägt väskan, men vi hade turen med oss..

Sen blev det lite running sushi och flyg hem där piloten gjorde ett jävligt bra jobb. På en resa som tar 1½ timme lyckades han flyga ikapp så vi kom fram 25 minuter tidigare. Jag kan köpa att man flyger ikapp en halvtimme eller två när det är flygresor på 8-10 timmar, men att göra det på en 1½ timmes resa är fan bra jobbat!

Sen fick jag ju med mig lite öl hem också förresten.

Hoppin Frog Outta Kilter, Moylans Kilt Lifter, The Bruery Autumn Maple och Trade Winds

Odell Isolation Ale, Goose Island Matilda 2010, Dogfish Head Palo Santo Marron, Shorts Bourbon Barrel Sustenance Black Beer och slutligen Uinta XVI.

Nej jag vet, det är bara amerikanare. Men på pubarna och ölbutiken jag besökte var intressant engelsk öl rejält underrepresenterad. Jag varken drack eller såg någon extra rolig engelsk öl, förutom The Kernel som var återkommande på alla ställena. Därför satsade jag istället på att köpa öl jag tycker är spännande, oavsett ursprungsland.

Det var allt från vår intensiva Londonweekend. Kort sammanfattat kan jag säga att det är absolut en stad jag vill besöka igen, fast gärna med en natt eller två till, även om vi kände oss väldigt nöjda nu. Bra pubar besöktes, favoriten blev Cask Pub & Kitchen, även om både Euston Tap och Craft Beer Co. var grymma båda två. Om ni bestämmer er för att åka till London, besök gärna dessa ställena, ni kommer inte att bli besvikna!

Londonweekend del 3 - Camden Town och ölshopping på Kris Wines!

2011-12-08T11:30:00.002+01:00

Fortfarande proppmätta efter den bastanta söndagslunchen på Cask Pub & Kitchen begav rullade vi ner på tunnelbanan och satte kurs mot Camden som tjejen talade så gott om. På väg dit gjorde vi ett stopp i Notting Hill som säkerligen är mycket mysigare när det är fint väder. Nu var det grått och tråkigt vilket gjorde hela området ganska tråkigt. Vi gick inom en Tesco och kollade lite där jag bland annat hittade deras egna bitter som var väldigt billig. Nej, jag köpte ingen. Nog om det, vi åker vidare!

En buss ner i stan och sen Northern Line upp till Camden Town. Nu var klockan runt 18.00 och de flesta affärerna nere i stan höll på att stänga. Det gjorde dom inte i Camden. Jävlar vilken stämning! Alla affärerna går på fullvarv, alla är glada ute på gatorna och hela stället bara sprudlar av energi och glädje. Denna stadsdelen gillar jag.

Många av affärerna sålde väl förvisso mest turistskräp och t-shirts, men vi hittade ändå en hel del roliga saker. Vi köpte bland annat en hjärtformad skylt till toaletten med skriften "The Loo" som jag tycker är hur rolig som helst. Fnissar fortfarande lite när jag ser den. Efter en stund kom vi in till vad jag antar är en gammal hästmarknad med massor av sjuka småaffärer överallt där man säljer precis vad som helst. Som sagt mycket turistprylar, men även massor av musikaffärer med mycket punk, hardcore, black metal, synth och musik som inte uppfattas som lyssningsbar av allmänheten. Jag gillar det.

Vi gick förbi en snubbe som stod i ett bås och bara maxade högtalarna med någon helsjuk psytrance, samtidigt som det lite längre in i gränden öses ut black metal i någon mörk butik. Grymt häftigt område som alla borde besöka.

Nu var vi inte långt ifrån ölbutiken Kris Wines! Londons högst rankade ölbutik enligt ratebeer.com. Jag förstår varför. Jag tog inga bilder där inne eller utanför för det var så mörkt, men fan vad mycket trevlig öl han hade! En liten man från Sri Lanka stod i kassan och var inte särskilt pratsam mer än att han log när man pratade med honom, men han var cool. Där fanns massor av öl som sagt. The Bruery, Hoppin Frog, Brewdog, Odell, The Lost Abbey, Brooklyn, Sierra Nevada, Pretty Things och Shorts för att nämna några. Det var ändå bara den amerikanska hyllan, där fanns även en belgisk och en brittisk. Jag skymtade tillochmed lite Oppigårds och St. Eriks i kylen. Kul att se att den svenska ölen tar sig overseas!

Hursomhelst så var detta en riktigt bra ölbutik med ett stort utbud av öl till schyssta priser. Om du är i London och känner suget krypa sig på att köpa med öl hem, åk hit! Nu har vi inte mycket kvar av resan, men det kommer mer imorgon..

Jag lånar en bild från http://www.kriswines.com/

Londonweekend del 2 - Tysk julmarknad och Cask Pub and Kitchen

2011-12-07T10:00:00.002+01:00

Efter en natt av skitdålig sömn stiger vi upp redan vid halv 8-tiden på morgonen. Hotellet var inte så jättebra faktiskt. Visst, det var rent och snyggt överallt men sängarna var så sjukt hårda och toaletterna gick knappt att spola på. Nja, blir nog något annat nästa gång vi åker dit. Ner och käka en undermålig engelsk frukost beståendes av vita bönor i tomatsås, stekt fläsk, någon äcklig korv och sunkigt rostat bröd. Alltså, jag gillar engelsk frukost men detta var verkligen ingen hit. President hette hotellet, så om ni planerar att bo där så välj utan frukost.

Vi hade ingen direkt koll på när butiker och så skulle öppna, och nu var det dessutom söndag. Men vi tänkte att det är ju ändå London, så dom borde väl öppna någorlunda tidigt oavsett veckodag? Vid 10-tiden strosade vi runt på Oxford street och allt var stängt. De som öppnar tidigast öppnade 11.30. Happ, vad gör man? Vi åkte ner till Harrods. Hade dom öppnat? Nej, 11.30 här också.

Istället åkte vi ner till Hyde Park där det skulle vara en riktigt stor julmarknad vid namn Winter Wonderland. Och stor var den. Jävlar! Flera kvarter stor julmarknad med massor av folk överallt. Men det var inte det som var det roliga. Det roliga var att den var tysk. Väldigt tysk. Man hade hyrt in ett tyskt tivoli och överallt såldes det glühwein, tyska korvar och alla karusellerna pratade på tyska. Hur kul som helst! Vi värmde oss med lite glühwein och en mindre god äggtoddy, sen gick vi runt en stund och kände den tyska julstämningen skölja över oss.

Ett varv räckte, även om det var ganska mysigt. Det var ändå rätt så stort och jävligt mycket folk eftersom inget annat hade öppet. I närheten låg Buckingham Palace. Tourist mode on! Ner och titta lite på vakterna med de stora mössorna. Det var inte så mycket mer som var kul att titta på där faktiskt. Lite hypat måste jag erkänna.

Så, nu till den riktiga höjdpunkten den här förmiddagen! En bit bort låg Cask Pub & Kitchen. Jag orkade helt enkelt inte gå eftersom den staden verkligen är förrädiskt stor så vi hoppade in i en taxi och åkte ner istället. Taxibilarna ser verkligen mer eller mindre likadana ut allihop, färgen skiljer på vissa bara. Är dom en egen bilmodell eller hur det egentligen? Aja, några minuter senare kom vi iallafall fram till Cask.

Jävligt trevligt ställe! Redan nu kan jag avslöja att det blev mitt favoritställe av de vi hann med att besöka. Riktigt, riktigt trevlig och pratsam personal och grymt utbud med öl. Mycket amerikanskt som Southern Tier, The Bruery, Alesmith, Dark Horse, Dogfish Head, Cigar City och Smuttynose, men även mycket Mikkeller, Evil Twin och To Öl. Skön stämning dessutom, det var söndag eftermiddag och det satt flera gäng med sköna britter som hällde i sig öl som om det vore fredag eftermiddag.

Vi slog oss ned vid ett bord och jag inledde med Southern Tier Iniquity, medan tjejen tog en Rapture Red Ale från ett bryggeri som jag tyvärr inte minns namnet på. Det var rätt gött att starta öldrickandet dagen efter med en svart IPA, som sedan följdes av Kissmeyer Citra Tripel. Fan vad häftig den var! Nu började vi även bli lite hungriga efter "frukosten". Söndagserbjudande: Huvudrätt och förrätt eller efterrätt för £14.95. Taget!

En tjock skiva bröd med cheddar, worcestershiresås och grovkornig senap

Beermashed fish n chips med en Brew Wharf Red Ale

Nu jävlar blev det matkoma.. Det tog en stund innan vi ens kunde resa oss upp. Jag bläddrade lite i ölmenyn och såg en sak. Man kunde köpa öl med sig därifrån. Jag fattade först inte riktigt hur det fungerade, men en av bartendrarna förklarade att det fungerar precis som när man köper en öl i baren. Säg vilken du vill ha så får du ta med den hem. Jag har faktiskt aldrig stött på det här tidigare, men det var jävligt trevligt måste jag säga! Jag köpte på mig några öl och tog med, tackade för oss och begav vidare oss ut i regnet.

Londonweekend del 1 - Julmarknad och Craft Beer Co.

2011-12-06T13:26:00.002+01:00

Då kom vi äntligen iväg på vår lilla weekend som vi har peppat nu i 1½ månad. Jag har dessutom aldrig varit i London tidigare vilket gjorde det ännu mer spännande för min del, tjejen har däremot varit där tre gånger tidigare men hon var lika glad för det! Det blev en kort men intensiv helg och jag känner ändå att vi hann med mycket på den lilla tiden vi egentligen var där.

Vi började med att flyga från Kastrup i lördags morse runt 10-tiden och landar på Stansted vid 11, lokal tid. Med Terravision-bussarna tog vi oss in till stan. Ca 55 minuter enkel resa, så köpte vi tur och returbiljett som kostade £30 för två personer. Rekommenderas!

Väl inne i stan letade vi upp vårt hotell, President Hotell, som låg på Russel Sq. Fint och rätt så centralt beläget med tunnelbana 100 meter från hotellet och bussar som gick utanför hela tiden. Även 3-4 kvarter från Euston Tap, men det kommer vi till senare. Nu var detta ingen renodlad ölresa egentligen då jag åkte dit med min bättre hälft, men eftersom hon också gillar öl så brukar ändå lyckas klämma in en del besök på pubar och ölbutiker.

Tanken var dock först att vi skulle ta oss ner till Londonbryggeriet The Kernel! De flesta större städer/huvudstäder vi besökt sen tidigare har det ändå varit gångavstånd i, eller gångavstånd är väl att ta i, men inte värre än att man kan gå sträckorna. Det var det inte i London. Vi hoppade på tunnelbanan (där nere i myrgångarna är för övrigt för jävla varmt) ner till Waterloo och gick längst med en liten julmarknad som fanns vid Themsen och London Eye ner mot The Kernel. Vi gick, och gick, och gick, och gick. Det tog aldrig slut. Och när vi väl hade kommit ända fram vid 16.20 så var jag helt säker på att dom hade öppet till 17, men i själva verket stängde dom 16. Hur jävla glad blev man då? Aja, mitt eget fel är det ju egentligen, men störigt som tusan!

Så det blev inget Kernel för vår del. Dock kunde man köpa deras öl på alla de pubar vi besökte, så jag fick ändå i mig lite Londonöl. Aja, efter denna smärre besvikelse bestämde vi oss för att inte tjura över detta och leta upp något annat att göra istället! Vi hittade en buss som tog oss upp till Waterloo igen och gick lite längre på julmarknaden och sippade på lite glühwein. Här efter traskade vi över Waterloo Bridge och lulla runt inne i stan, riktigt mycket folk överallt och trevlig stämning över lag i stan!

Jag noterade att Craft Beer Co. skulle ligga en bit därifrån vi var just då, så vi bestämde oss för att gå dit. Gå, igen. Dumt, igen. Stan är ju för fan skitstor! Vi som ändå har gått genom i stort sett hela Berlin, Bryssel och Amsterdam förväntade oss ändå inte att det skulle vara så här mycket större! Men men, efter en stund hittade vi iallafall rätt.

Vi kom in och jag såg direkt att jag gillade stället. Riktigt bra stämning, rätt så blandat med turister och britter, trevlig personal och ett kanonfint ölutbud med 30-40 kranar och en hel del gott i kylarna. Mycket Southern Tier, men även Smuttynose, Mikkeller, De Molen, Dark Star, Hitatco Nest, The Kernel och annat gott. Jag inledde med en Southern Tier DIPA och tjejen tog en Pheasant Plucker Scrumpy Cider.. Båda två finfina, och cidern var riktigt frisk och fruktig utan att vara sötsliskig. Southern Tier Unearthly på fat blev det sen, vilken bomb det är! Grassroots / Tired Hands Do saisons dream of electric yeast? tog jag efteråt, en öl jag inte ens läst om någonstans faktiskt. Mörkt saison iallafall, riktigt trevlig. Vi börjar nu bli lite runda under våra ömma fötter, och några Smuttynosebärs och ett par påsar chips senare begav vi oss hemåt.

Det bästa med London är att man bara behöver gå max något kvarter innan man hittar en busshållplats eller Undergroundstation som tar dig exakt dit du vill med i 9 fall av 10 bara ett byte där emellan. En liten sväng ner om Picadilly Circus och sen hem och stupa i den stenhårda sängen.

En vanlig syn i Londons röda telefonkiosker

Stronzo's releasefest på Nya Tröls i Malmö

2011-12-02T12:32:00.001+01:00

Det är alltid kul med nya bryggerier, speciellt när dom väljer att lansera sin öl nära mig. Stronzo är ett purfärskt danskt bryggeri med en vision att sälja sin öl i vanliga danska matbutiker, istället för att tränga sig in på de finare och nördigare ställena. Kul grej tycker jag. Med det i tankarna när jag och Balder begav oss dit hade jag ändå rätt så låga förväntningar eftersom man gärna vill tro att ölen ska vara rätt blaskig för att passa matbutiksutbudet. Tji fick jag!

Men först började vi med ett par öl hemma hos Balder i vanlig ordning. Julöl är lite av en fetisch för Balder, om ni inte har märkt det tidigare. Vi klämde först Mikkellers jul-IPA Happy Lovin Christmas som vi både tyckte var riktigt trevlig, även om den kanske inte var så värst julig. Någonting fanns där, typ ingefära eller liknande, men det var mest en trevlig IPA.

Andra ölen blev Amager Julebryg 09 som var helt fantastisk. Det var en imperial Nisse-öl enligt etiketten. Krämig, söt, knäck, ischoklad, allt som hör julen till! MYCKET bra öl!

Så, nu var smaklökarna uppvärmda och vi satte fart mot Nya Tröls. Det är en pub jag varit på en handfull gånger tidigare och det var rätt så längesen jag var där sist. Jag gillar stället. Dom har ett schysst ölsortiment och nu när dom har renoverat så är det även en riktigt trevlig miljö. Innan var det ganska.. Sunkigt. Men nu är det bra! Maten ska också vara bra har jag hört, dock har jag aldrig ätit där.

Vi går in, plockar på oss lite ölkorv och rostbiff, beställer varsin öl och sätter oss vid baren. Benny från Elixir Wines var också på plats då det är dom som importerar Stronzo och det är även dom som tog med sig en massa fina julöl från bland annat Amager och Hornbeer.

Det började trilla in rätt mycket folk och det var riktigt god stämning. Vi fick ju även i oss en hel del trevliga öl.. Fyra öl från Hornbeer fanns: Juleöl 2011, Julehumle, Juleporter och Helge. Samtliga goda, men Helge var nog bäst i mitt tycke. Även Amagers Julebryg från 2010 fanns och eftersom vi bara någon timme tidigare drack 2009 års version så var vi tvungna att prova den. Vi var båda överens om att 09'an var mycket bättre, mustigare och godare.

Någon gång vid denna tiden kom även en utav Balders vänner Thorsten och anslöt sig till oss, mycket trevligt! Vi provade oss igenom några av Stronzo's öl och kom fram till att dom var långt över förväntan! IPA'n var inte extrem, men välhumlad, fruktig och helt klart njutbar. En skön red ale smakade färskt och fint, portern var bra och golden alen var helt okej. Kristian hade även med sig en av sina provbrygder, en imperial stout på 13% och även den var faktiskt riktigt bra. Den var lite väl färsk och skummade enormt mycket, men om man låter den ligga ett tag så tror jag att den kommer att bli kanon. Det roliga med den var själva fatet som han hade med sig på äkta danska manér i en Netto-kasse längst bak i lokalen. Den sista Stronzon vi drack var en pale ale vid namn Walruss som vi alla tyckte var den bästa! Riktigt fint balanserad och mjuk i smaken.

Klockan slog 20.00 och själva eventet var slut, men vi hängde kvar ett tag till.. Dom hade ju ändå rätt mycket kul öl i kylarna också! Först ut blev en av de första ölen jag drack på SBWF och som jag vet Manker Beer höjer till skyarna! Jag håller med. Left Coast Hop Juice! Fan vad bra den är. Massor av citrus och exotiska frukter som virvlar runt i munnen i total eufori. Kanonbra öl.

Nästa är en öl jag sneglat länge på, både ute på puben och på ställen som Ölbutikken. En suröl från Cigar City som dom själva beskriver som "A pugilistic dark-bodied farmhouse-style ale." Sea Bass!

Mycket trevlig suröl med enormt mycket kolsyra. Den ville bara inte sluta skumma! Äpple, päron, balsamvinäger. Gott.

Kvällen börjar lida mot sitt slut och Thorsten tar in en riktig killer på slutet. Mikkeller Black Peated Edition.

Wow. Motorolja. Whisky. Hårt, hårt, hårt rostad malt. 90 procentig choklad. Mörker. Ondska. En jävligt bra avslutning på den här kvällen.

Nu var det dags att gå hem. Slutsatsen? Stronzo's öl var mycket trevliga. Det var nog bra att vi gick dit med inställningen att dom skulle vara kassa, för vi blev som sagt positivt överraskade! Riktigt kul att man väljer att lansera den här sortens öl i vanliga matbutiker för det är verkligen inte vanlig öl. Det är öl som vi nördar brukar gilla, och om man kan få en vanlig Svensson (Dansksson?) att börja köpa det så har vi kommit en bra bit på vägen.

Ölkultur framåt!

Mikkeller Wet Hop Keller Bier

2011-12-01T15:08:00.000+01:00

Idag var det som sagt släpp på Systembolaget och jag var otroligt återhållsam, för en gångs skull. Mikkeller Fresh (på flaskan står det Wet?) Hop Kellerbier, I Hardcore You och en vardera av Stone-ölen. Sen fick det vara nog! Måste.. Spara.. Pengar..

Nåväl. Nu ska jag ta tåget om en timme ungefär för att möta upp Balder och bege oss mot Nya Tröls för Sverigelanseringen av Stronzo som jag skrev om igår. Men innan dess hinner vi med en öl! Det får bli den ölen jag kanske var mest nyfiken på i dagens släpp. Först var den markerad som slutsåld redan när vi kom in på Hansa, men personalen hittade efter en stund några lådor.

En kellerbier från Mikkeller på 5,5% som jag har hört inte ska vara särskilt kul egentligen. Jag drack en del kellerbier när vi kryssade oss genom Tyskland i somras och jag tycker ändå att det är en rätt så behaglig ölstil. Öl måste inte alltid vara komplex, märklig och så jävla avancerad, ibland är det gott med en enkel och trivsam öl. Men nu ska vi se..

Ölen är ljust gult transparent med en riktigt stor och porös skumkrona som stannar kvar en stund och sen sjunker ihop i etapper. Det påminner om en random eurolager till utseendet.

I doften finns det ändå en del humle, även om den inte är så framträdande och extrem som den brukar vara i Mikkellers öl. Söt och tunn doft som är lite halvnötig och metallisk med diskreta toner av mango och passionsfrukt. Tycker ändå att den luktar ganska trevligt.

Väldigt lättdrucken! Inte så jättemycket smak egentligen, men det som finns är gott. Brödigt och sött, samtidigt som lite det finns lite exotiska frukter i bakgrunden som dock inte är så framstående. Hög hinkabilitet. Visst är det en trevlig öl, men jag vet inte om den är värd 40 spänn. Dock så gillar jag kellerbier och tycker att det kan vara gott med en vanlig lager, så ni som väntar er något extremt kommer att bli besvikna. Det är kanske den mest anonyma ölen jag smakat av Mikkeller, men absolut inte den sämsta.

Betyg; 6/10

Imorgon händer det grejer!

2011-11-30T18:39:00.001+01:00

Imorgon är det, som jag antar att alla vet, lite öl som kommer ut på Systembolaget. Jag behöver inte direkt lista vilka öl det är som släpps med tanke på att Jonas på pilsner.nu har gjort det, Darren på BeerSweden, Manker Beer och några andra bloggar också har gjort det. Jag tänkte köpa lite blandat jag är sugen på, men mest sikta in mig på Stone 15th Anniversary och Mikkeller Fresh Hop Keller Bier och lite annat smått och gott. Man kan alltid sitta och planer allting in i minsta detalj, men lik förbannat står man där varje gång och plockar på sig mer och andra saker än vad man hade tänkt. Alltid samma visa.

MEN, det är inte bara det som händer! Detta är bara aktiviteten för morgonen, på kvällen däremot så blir det finbesök i Malmö. Det är nämligen så att jag ska till Nya Tröls. Fast det är kanske inte jag som är finbesöket, utan Kristian från det nystartade danska bryggeriet Stronzo. Han kommer till Nya Tröls för den första lanseringen i Sverige med Stronzo's öl. Det serveras mat och öl, pågår mellan 18.00 - 21.00 och kommer alldeles säkert att bli jävligt trevligt. Jag och Balder kommer att finnas på plats, kom gärna fram och säg hej om ni mot förmodan skulle känna igen oss! För att delta går du in på facebook och gillar Nya Tröls sida, skriver in ditt, och din eventuella väns, namn och så ses vi imorgon!

En snabb sväng inom Kihoskh

2011-11-27T16:39:00.002+01:00

Igår var jag med tjejen och svärföräldrarna på deras årliga tripp till julskyltningen på Tivoli i Köpenhamn. Jag skulle jobba idag så det dracks inte några speciella öl, (bortsett från en julöl till maten som gjorts för Tivoli av Svaneke som var rätt trevlig!) men det var en riktigt mysig kväll, trots det evinnerliga regnet. Tivoli är verkligen hur mysigt som helst när dom drar igång sitt jularrangemang.

Men man kan ju inte åka till Köpenhamn utan att handla med sig något hem! Jag tänkte inte på det alls från början, men när vi skulle bege oss hemåt så slog det mig att Kihoskh är en jourbutik och stänger inte förrän 02.00 på lördagar, så varför inte ta en sväng inom?

Jag har ingen egen bild så jag lånar en från humleogmalt.com

Kihoskh är verkligen en skithäftig butik tycker jag. Ölbutikken och alla deras exklusiva öl i all ära, men Kihoskh är faktiskt snäppet koolare. En liten jourbutik med allt från burkmat och getost till helgalna öl i alla dess former. Dom har bra ruljans på ölen också så det är sällan samma öl som står där när man kommer dit gång på gång. Det brukar alltid vara mycket från Mikkeller, men brukar även hitta Beer Here, Alesmith, Flying Dog, Cigar City och Grassroots bland annat. Som sagt är det stor ruljans och igår hittade jag även öl från Shorts och Port Brewing som jag aldrig sett tidigare. Det brukar även vara snäppet billigare än Ölbutikken vilket gör det ännu mer värt ett besök.

Nu vill jag inte på något sätt klanka ner på Ölbutikken som är en fantastisk butik, men Kihoskh är så otippat grym att man inte kan låta bli att älska den!

Ölen jag fick med mig hem blev Mikkeller Happy Lovin Christmas, Mikkeller Ris a la M'ale, Hoppin Frog Frosted Frog Christmas Ale och Shorts Brew Imperial Soft Parade. Jag stod där och valde och kände att jag verkligen är tvungen att spara pengar till Londonresan så jag fick försöka tygla mig så gott jag kunde. Det var INTE lätt. Jag höll bland annat Shorts Aorta Ale och Abnormal Genius i händerna men valde att ställa tillbaka dom, vilket grämer mig nu i efterhand.. Men men, man kan väl inte få allt? Jag tror att jag kommer att hitta en hel del kul saker i London, så jag ska inte hänga läpp utan vara glad för vad jag fick med mig och se fram emot resan istället!

Så.. Nästa gång du är i den danska huvudstaden - besök Kihoskh!

Lite mer julöl!

2011-11-25T10:34:00.000+01:00

Aaah.. Torsdagar. Jag har sagt det tidigare va? Min favoritveckodag. Igår var det öldags igen, denna gången hemma hos Gripen inne i Lund. Jag tog tåget in och mötte upp Balder på centralen där Gripen hämtade upp oss, sen körde vi ner till Korvhuset för att köpa på oss ett gäng chistorras (en av världens godaste korvar.. 98% kött, mmm..) och sen hem till Gripen.

Vi inrättar oss i soffan och häller upp en skål Snyder's, det perfekta ölsnacket, och Balder knäcker första ölen blint för oss övriga. Vi skulle gissa vad det var för öl. Som vanligt när det gäller Balder är det totalt omöjligt. Vi sniffade och smakade en stund men blev inte riktigt kloka på det, den påminde väldigt mycket som ett brittiskt barley wine, fyllig och mysig med mycket torkad frukt och kola. Han visar flaskan och jag har faktiskt aldrig sett den här ölen innan.

Carlsberg Semper Ardens Christmas Ale 2010, någon som har druckit? Vi var alla överens om att den var riktigt bra, långt över förväntan! Carlsberg kan!

Efter detta provade vi kvällens sämsta öl. Jag vill gilla den men det går inte. Pistonhead Chimney Sweeper. Den smakar artificiellt och tråkigt, inget kul alls i min bok. Jag vill verkligen gilla Brutal Brewings öl då dom är så jävla lättillgängliga, men jag har fortfarande inte smakat något jag gillar. Det grämer mig lite att jag inte provade deras experimentbrygder på SBWF för dom har jag hört mycket gott om, men denna.. Nej.

Vi kör vidare med St. Eriks God Jul. Jag drack faktiskt en tidigare på dagen igår också och jag tycker att den är väldigt behaglig. Jag är personligen inget stort fan av St. Eriks sen tidigare och brukar tycka att där är en smått obehaglig bismak i många av ölen, men denna gillade jag verkligen! En hel del mysig smörkola och förvånansvärt mycket humle som går ihop väldigt bra. Tänkte lägga undan en eller två till nästa år, tror att den kan utvecklas riktigt fint.

Nu till Brewdog och There is no Santa.. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Den luktar och smakar mjuk pepparkaka. Ingenting annat. Nej tack. Jag gillar mjuka pepparkakor, men jag gillar inte denna ölen. Tyvärr.

Efter detta börjar det kurra i ölmagarna och steker upp våra tidigare nämnda chistorras.. Så. Jävla. Goda. Dessa. Korvarna. Är. Till dom dricker vi en amerikansk old ale som passade riktigt, riktigt bra till. Southern Tier Old Man. Lite blommigare än vad jag hade väntat och mycket fin maltsötma som balanserades upp jävligt fint mot den feta korven. Riktigt bra kombo.

Mätta och belåtna ölar vi nu vidare med en julöl från De Molen, gjord till danska Drikkekriget. Juleöl & Kerstbier heter den och är en imperial porter. Om det är något som Menno kan göra så är det tunga öl. Jag vet inte riktigt om jag tycker att den var så julig, men den var jävligt trevlig i övrigt. Tung och fin med rätt så "klassisk" porterkaraktär. Lakrits, mörk choklad och russin. Till denna käkade vi ost.. St. Agur, Appentzeller och en kittost som jag verkligen inte kan komma ihåg vad den hette! Gripen kan gärna få lägga en kommentar och berätta. Hursomhelst så balanserade ostarna upp ölen riktigt bra och jag tycker nog att den blev snäppet juligare ihop med osten, även om den fortfarande mer är en god öl än en god julöl. Bra öl i vilket fall som helst!

Sista julölen för ikväll är en jag länge velat prova.. Den bourbonfatlagrade varianten av Port Brewing Santa's Little Helper! Åh ja herregud vilken öl. Helt klart den bästa ölen för kvällen, tillika en av de bästa öl jag druckit på länge! Tjock som motorolja, extremt tung och komplex doft som bara stinker bourbon, suverän munkänsla och en enormt mysig spritighet som skapar en värme som sprider sig genom hela kroppen på ett sätt som bara äkta kärlek kan.. En tiopoängare.

Nu var julölen slut men vi var fortfarande törstiga. En till hinner vi väl med? Ja, vad tror ni? Gripen drar fram en öl som gör Balder helt salig. En av Left Hand's tributer till Metallica - Fade to Black vol. 2! En riktigt häftig rökt baltic porter som osar tobak och salami. Lite påstridig kolsyra precis i början men den lägger sig efter en stund och blir en väldigt behaglig, men ändå aggressiv öl. Riktigt häftig.

Efter alla dessa tunga och mörka monster så avslutar vi för en gångs skull kvällen med något friskt och lätt. Vi delar en Liefmans Cuvée Brut från förra året som tydligen har blivit mycket surare och godare med tiden. Jag drack aldrig den förra året så jag vet inte hur den har utvecklats, men jag kan väl säga att jag tyckte att den var mycket trevlig och en klockren avslutning på kvällen.

Tack till Balder och Gripen för trevligt sällskap, detta är något som vi kommer göra igen. Vare sig ni vill eller inte.

Sloppy Joes!

2011-11-22T08:30:00.000+01:00

Hamburgare är antagligen min favoriträtt. Det är få saker som i mitt tycke smakar lika bra som en riktigt välgjord burgare. Jag brukar för det mesta köpa burgare när vi äter ute och är ständigt på jakt efter en som är ännu bättre. Ungefär som med ölen! Hemma gör jag sällan burgare däremot, det brukar bli färsbiffar och annat av köttfärsen istället.

Men idag är det däremot tänkt att göra något annat med färsen. Det är inte riktigt burgare och det är inte köttfärssås, utan idag gör vi Sloppy Joes! Det amerikanska skolmatsflaggskeppet! Det är ju "nästan" en burgare då det är köttfärs i ett hamburgerbröd med lök och vad man nu vill stoppa i den, men ändå inte riktigt.

Du behöver köttfärs och vad du vill ha i där. Jag har i lök, worcestershiresås, paprikapulver, tomatpuré, salt och peppar. Rätt så enkelt med andra ord. Jag tycker inte om såna hamburgerbröd man kan köpa så det fick bli bullar istället, källarfranska närmare bestämt.

Stek köttfärsen, släng i lök och vilka kryddor du nu vill använda dig av, dela bullarna och sleva upp. På med lite inlagd grillad paprika och skivad lök, gärna lite ajvar också om du är sugen på det. Till detta serveras hemgjord coleslaw och vanliga kebab-feferonis. Klockren och enkel mat när du inte orkar mecka för mycket. Ta en Brooklyn Lager till, det är du värd.

Imperial stout + choklad = sant

2011-11-20T20:22:00.001+01:00

Tänkte inte bli långrandig idag, men så här borde du göra. Åk till Lund och köp choklad på Ahlgrens Konfektyr. Köp de chokladbitarna som är smaksatta med öl, whisky, champagne, rom och cognac. Åk sen till Köpenhamn. Köp en flaska Mikkeller Black Hole Barrel Aged Edition Cognac. Sätt dig på ditt favoritställe i hemmet. Drick ölen och ät chokladen. Njut.

Julpynt!

2011-11-18T20:07:00.000+01:00

Nu är det nära. Om 5 veckor är det självaste julafton. Spännande va? Mataffärerna har börjat sälja skinka, brunkål, leverkorv och köttbullar på högvarv, julölen har kommit och jag har fått skrapa rutorna på bilen mer än en gång samt satt på vinterdäcken. Då är det vinter och snart jul, vilket betyder att julpyntet ska fram! Jag brukar själv inte lägga så mycket energi på just julpynt, delvis för att jag inte är så "pyntig" av mig och delvis för att jag har en katt som tycker om att välta ner allt som står framme i form utav blommor, ljusstakar och andra prydnader.

Men någon gång får man ju ändå ge vika när sambon så gärna vill julpynta. Jag tycker väl egentligen att det är lite tidigt att börja nu, men när vi strosade runt lite inne i stan (Lund) idag och gick inom Panduro Hobby för att hon skulle ha lite blandade grejer så fick vi syn på en sån krans man har på dörren.. En sån måste vi ju ha. Hur gör man den på snyggaste sätt då?

Man köper en helt vanlig halmkrans och grönmossa, ståltråd hittar man i svärfars garage och de fina banden har man (tydligen) alltid hemma. För att sen göra kransen extra fin så finns det naturligtvis öl med i bilden. Men hur?

Jag har ett gäng kapsyler som egentligen bara ligger och skräpar ihop med några korkar som inte blivit kastade, så varför inte använda sig av dom? Vi tog några kapsyler som var roliga med lite juliga färger och körde på. Klippte upp små hack i dom, trädde märling genom, knipsade ihop och fäste i kransen. Några korkar fick hänga undertill.

Hur fint blev inte detta?!

Några goda julöl

2011-11-17T19:23:00.000+01:00

Idag har jag varit ledig och bara lullat runt och myst här hemma. Riktigt skönt att ha en sån dag ibland när man bara fördriver tiden på att göra ingenting. Men för att förgylla fördrivningstiden så blev det, inte helt oväntat, några öl. Och med tanke på vad som hände på Systembolaget i måndags, så vad passar då bättre än julöl?

Vi börjar med Jólabjór från isländska Ölvisholt Brugghús som är en rökt bock på 6,5%. Ölet är jävligt snyggt rödfärgat med lite vitt skum som försvinner fort. Aningen rökig med inslag av karameller, gräs, päron och läder. Låter som rätt så vitt skilda saker men den är, enligt mig, riktigt fin balanserad och en fröjd att dricka. Jag drack den till några knäckemackor med en tjock skiva prästost och salami. Det kommer jag att göra igen.

Nästa öl ut är Sigtuna Brygghus Midvinterblot, en imperial porter på 10,2%. Jag har läst många som kritiserat ölet för att det saknar kolsyra och helt enkelt inte är gott. Jag håller inte med. Jag har läst att det ska vara "lagom" kolsyra i, vilket naturligtvis är en rätt så objektivt. Personligen gillade jag ölet och tyckte inte alls att (avsaknaden av) kolsyran var störande. Jag vet inte om den ska vara så eller om det är något som är fel, men den var riktigt trevlig att bara sitta och smutta på. Choklad, rostat kaffe och lakrits. Inte alls dum.

En öl som blivit hyllad är däremot Anchor Christmas! Återkommande julöl som ska vara bra att lagra, dock har jag ingen lagrad variant själv. Kommer nog att lägga undan ett par stycken i år tänkte jag. 5,5%, finfint doft med de klassiska julkryddorna som ingefära, kanel och stjärnanis, men även lite bär i bakgrunden. Smaken är fint julkryddad, med en viss pepprig efterton. Bra munkänsla med lagom kolsyra, väldigt lättdrucken. Kan nog tänka mig att ha en på julbordet, även om jag brukar föredra svenska öl till julmaten.

Nu tar vi tysken! Ölen som rankas på ratebeer.com som den allra bästa tyska ölen, alla kategorier, har vi på vårt alldeles egna Systembolag. Ayinger Celebrator Doppelbock heter den, fast i vår affär kallar man den Ayinger Winter Bock! En doppelbock på 6,7% med fyra sorters malt. Jag drack den till en stor talrik av det bästa julen har att erbjuda - skinka med brunkål och stark senap. Ölen är svart med ett visst rött skimmer i sig, en stor och lite smutsig skumkrona och doftar otroligt fylligt med choklad, nötter, smörkola, lite vanilj och banan. Smaken är maltig med kaffe, nougat, banan och avslutas rätt så rökigt. Mycket god öl.

Så, vad tar vi nu? Jag har nu provat öl från Island, Sverige, USA och Tyskland insåg jag nyss, så jag betar väl av ett land till - Belgien! En julöl som är hyllad av många, även folk som inte ens gillar belgiska öl, är Gouden Carolus Noël från Het Anker. En belgian strong ale på 10,5% som är vackert mörkröd med en beige skumkrona som lämnar fina rester på glaset. Mycket trevlig och komplex doft med russin, söt och torkad frukt, lakrits och såna röda godisband man åt när man var liten. Trevlig munkänsla med rätt så stickig men ändå behaglig kolsyra. Choklad, fikon, russin, lite nötter och en rätt så eldig och ihållande avslutning. Även denna mycket god, tror att jag ska köpa ett gäng till och glömma bort i ett par år, det gör den nog bara gott.

Nu ska jag ta tåget till Lund för att möta upp min bättre hälft på Bishops, sen jobbar jag hela helgen och hela nästa vecka så då blir det väl inte mycket öl.. Tur att jag köpte Nygårdas bourbonfatlagrade julmust idag också.

BSF-träff i Malmö, del 2: Själva träffen

2011-11-14T10:30:00.008+01:00

Då fortsätter vi. Som jag skrev i förra inlägget så begav vi oss efter förprovningen hos Balder ner till Green Lion Inn för den första BSF-träffen i Malmö. Vi anlände vid 18.40-tiden och det fanns redan några tappra själar på plats. Hälsa och ta i hand som sig bör sen gick vi bort och kollade in fatkranarna. Dom har ju några stycken. När jag såg denna var inte valet svårt.

Jag drack den på SBWF i år och tyckte att den var riktigt bra, så nu fick vi se om den verkligen var så bra. Det var den. Riktigt fruktig och väldigt välhumlad. Om ni får chansen - ta den. Nu blev det lite mingel (jag hatar det ordet men det passar väl bäst för vad vi gjorde just då) innan våra bord var klara.

Väl till bords delade Balder ut ett quiz med frågor som visade sig vara ganska knepiga. Vissa lätta, andra mindre lätta.. Vilket är världens näst mest produktiva bryggeri? Vilket år grundades Åbro? Vad betyder skål? Ja, och så vidare. På baksidan av pappret fanns ett protokoll för blindprovningen som hölls efter att alla svarat på frågorna på framsidan.. Den var inte helt lätt heller. Det var ingen som satte alla rätt, eller ens hälften. Man kunde få totalt 32 poäng och den som fick bäst var Johan från Överflöd'i Öl som fick 14,5. Bra jobbat! Själv prickade jag in 9 rätt. Det känns sådär, haha.

Nåväl, efter detta blev det käk, jag tog deras riktigt goda fish n chips ihop med en Sierra Nevada Pilsner. Den är alltid lika god, om ni någon gång äter där så rekommenderas den varmt! Den är nääästan lika bra som den på Brewpub i Köpenhamn, fast Brewpubs är fan ta mig den bästa. Pilsnern fungerade bra till tycker jag också, jag föredrar helt klart pilsner och annan ljus öl till fisk och friterat.

Sen var det fritt fram att bara hänga, dricka öl och snacka skit för resten av kvällen. Jag började lite lätt med en Oppigårds Bergmansöl som jag tyckte var en ganska trevlig öl, inget speciellt på något sätt men ändå sådär lagom liksom. Efter en stund kom det upp ett förslag att vi skulle gemensamt köpa in en lite finare öl och dela. Sju stycken av oss hakade på och ölen som köptes var ingen mindre än Malvasia Rosso, en geueze från legendariska 3 Fonteinen som bryggts med röda Malvasiadruvor.

Oj, vad häftig den var! Oerhört kraftfull! Den var inte så våldsamt sur som jag väntade mig heller. Visst, där fanns ju helt klart en grym syrlighet, men denna ölen var så mycket mer än bara syra. Fantastiskt.

Folk börjar bli trötta och droppar av en efter en, men vi är några krigare kvar som inte ger upp. Det kom in ett glas av Samuel Adams Utopia som jag inte fått chansen att prova tidigare, så det var helt klart kul att få prova den! Kraftig som fan och enormt vinös naturligtvis, men ändå mycket välsmakande! Lite blandat köptes och smakades lite från var och en.. Traquair 900, Nøgne Ø Sunturnbrew, Avery Ellies Brown Ale och sen avslutade jag kvällen med en Ten Fidy från Oskar Blues innan det var dags för tåget hem.

En riktigt trevlig kväll, både förprovningen och träffen i sig! Stort tack till Balder som styrt upp detta och stort tack till alla som kom och gjorde kvällen var den blev!

BSF-träff i Malmö, del 1: Förprovning hos Balder

2011-11-13T13:43:00.000+01:00

Igår var det dags för den första Beer Sweden Forum-träffen i Malmö, tillika den andra träffen någonsin. Det är bara stockholmarna som hann före och hade sin träff för ett par månader sen, så vi måste väl visa att vi också kan?

19.00 parkerar vi våra rumpor på Green Lion Inn för ölprovning, ett nästintill omöjligt quiz och lite käk. Men det kommer vi till senare. Vi skulle som sagt inte vara där förrän på kvällen så det fanns ju massor av oanvänd tid under dagen. Balder bjöd därför hem sin Ölrådskollega Röstlund, mig och en trevlig karl från forumet vid namn Adam för att dricka lite öl innan vi skulle gå till träffen. Alla tog med sin vars en öl och dom fick inte vara mindre än 65 cl var kravet.

Först ut blev ölen jag tog med mig. En öl jag varit sjukt nyfiken på länge, länge, antagligen mest för den helsjuka färgen och för att jag vet att Fantôme alltid levererar.

Färgen är helt galen och kan närmas liknas vid fruktköttet på en kiwi. Hur häftigt som helst! Den gröna färgen kommer av att man tillsatt massor av grönt te. Hur var den att dricka då? Ja, både doften och smaken var väldigt friska och fruktiga. En hel del lime, gröna äpplen och lite syrlighet. Inte alls jästig, även om man förväntade sig det. Bra start på dagen!

Ölen som följer tog Röstlund med sig och är en old ale från amerikanska Pretty Things som bryggts efter ett recept från 1901. Pretty Things Once Upon a Time, November 15th 1901, KK. Långa namn är alltid kul.

Och denna ölen var ordentligt häftig! På etiketten läser vi att den är mörkare än många av dagens porters och mycket mer humlig än dagens ipor. Ja, det stämmer ganska bra. Mörk som natten med en brun skumkrona, påminde om julmust. Mycket humle i doften och smaken, riktigt blommigt och beskt, samtidigt som malten kommer in och är.. Ja, maltig. Massiv efterbeska. Grym öl.

Nästa öl är Balders bidrag. Från kanadensiska Driftwood drog han fram en Old Cellar Dweller, ett belgiskt inspirerat barley wine stod det på etiketten, även om vi nog allihop tyckte att den lutar mer åt att vara en DIPA.

Djupt rosenrött öl, på gränsen mot brunt med en skumkrona som hängde kvar länge. Doftar fint med citrus, tall och smörkola. Inte alltför tung munkänsla med en smak som bjuder på mycket humle och maltsötma. Mycket god öl.

Sista ölen i raden på vår lilla förprovning blev Adams. Nyligen hemkommen från USA fick han med sig en hel del gott, däribland denna imperial stout från Odell. Jag har inte druckit mycket från Odell, det blev några smakprov på SBWF i år men inte mer än det. Nu blir det iallafall Odell Bourbon Barrel Stout!

I glaset hittar vi motorolja som har en magisk doft av fatlagring, choklad, vanilj och litervis med bourbon. Mäktig doft. Smakar också riktigt gott. Den har något lite extra som är svårt att sätta fingret på och gör att den blir snäppet bättre än många andra bourbonfatlagrade öl jag smakat. Magnifikt.

Efter denna ölen kände jag mig så nöjd att jag hade kunnat åka hem igen och gå och lägga mig. Vilken eftermiddag! Men det kunde jag ju inte göra. Nej, efter detta gick vi helt enkelt genom Malmös kalla gator ner till just Green Lion Inn för mer öl och trevligt folk. Men mer om det i nästa inlägg..

Eskilstuna Ölkultur Snopptorp Starkporter

2011-11-10T18:04:00.001+01:00

Idag när jag stod och slängde ihop middagen fick jag ett sug efter en matlagningsöl. Den och eftermiddagsölen måste vara de två bästa ölen. Du vet, när du står och pular med maten samtidigt som du sippar på något gott. Svårslaget! Precis som när du är ledig och inte ska köra någonstans så du kan lika bra ta en öl mitt på dagen. Vardagslyx!

Jag kikade lite i skafferiet och bestämde mig för en porter på 6,2% från Eskilstuna Ölkultur. Jag har ganska nyligen druckit både Fristadens Stolta Imperial Stout och Anders DIPA från samma bryggeri och blivit rejält imponerad av båda två, så nu ska vi se om det håller i sig! Den pubertala tonåringen i mig kan inte låta bli att fnissa lite när jag läser namnet.

Hemsidan säger;

"Snopptorp Starkporter på 6.2 ABV är en moden porter som är chokladigt maltig i doft och smak som balanseras av en tydlig beska i avslutningen.

Porter är en av de allra äldsta öltyperna och har sedan 1700-talet bryggts i många olika stilar. Snopptorp är en modern tolkning med tydlig karaktär av amerikansk humle. Vi har använt pilsnermalt, munchnermalt och generösa mängder av mörK karamellmalt och chokladmalt som ger ölet dess karaktär. För att undvika att ölen blir sliskig har vi tillsatt en mindre mängd rostat korn och låtit beskan vara ganska hög. Vi har uteslutande använt humlesorten Chinook som bidrar med karaktär av citrus och tallskog."

Eskilstuna Ölkultur Snopptorp Starkporter!

Ölet är mörkt, mörkt, mörkt rödbrunt, nästintill svart med nästan inget skum alls som ändå stannar kvar lite och bildar en ljus ring runt glaset.

Aromen är rostad, söt och bitter med riktigt mörk choklad, lite chark, lite juliga kryddor och russin.

Mycket behaglig kropp och oväntat fyllig, trots sin "låga" alkoholhalt på 6,2%. Mörkt choklad och bittermandel men ändå en del humle som visar sig i form utav tall och lite sockrad grapefrukt. Fin efterbeska som hänger kvar länge. Eskilstuna Ölkultur gör det igen.

Betyg; 8/10

TWC Dryckesutbildning levererar till två Systembolag i Malmö!

2011-11-08T21:15:00.000+01:00

Så här skrev TWC Dryckesutbildning på sin facebook tidigare ikväll;

"För att fler ska få möjlighet till kul öl till en vettig peng så släpper vi en del av vårt ölsortiment genom vad vi kallar lokal privatimport. Beställ till två butiker och priset blir lägre då vi plockar bort det mesta av den vanliga frakten samt att vi drar ner det till styckvis så glöm kolli och annat tråkigt. Med andra ord: beställ bara det du vill ha. Listan hittar ni på http://www.dryckesutbildning.nu/".

Systembolagen i fråga är i Vellinge och på Mobilia i Malmö. Ölen som kan beställas är:

Amager Dicentra Cucullaria 6,2% 375ml

Amager Fru Frederiksen 7,0% 500ml

Amager Galanthus Nivalis 11,2% 375ml

Amager Hr Frederiksen 10,5% 500ml

Amager Hr Frederiksen Portvinslagret 11,0% 375ml

Amager Julebryg 2009 8,0% 500 ml

Amager Mikkeller Hr F Weasel Brunch 10,7% 500ml

Amager Rugporter 8,5% 500ml

Amager RyeKing 7,7% 500ml

Amager Secret Santa 2010 10,5% 500ml

Det Lille Bryggeri Abbey Ale 10,0% 500ml

Det Lille Bryggeri Abbey Ale Fatlagrad 10,0% 330ml

Det Lille Bryggeri Barley Wine 2011 10,0% 250ml

Det Lille Bryggeri Barley Wine Fatlagrad 10,0% 330ml

Det Lille Bryggeri Black Time 1 8,2% 330ml

Det Lille Bryggeri Black Time 3 9,0% 330ml

Det Lille Bryggeri Black Time 6 10,5% 330ml

Det Lille Bryggeri Bryg 200 14,5% 330ml

Det Lille Bryggeri Imperial Stout Fatlagrad 10,0% 330ml

Det Lille Bryggeri Julebryg 2010 7,7% 500ml

Det Lille Bryggeri Julemandens Tröst 2010 8,1% 330ml

Det Lille Bryggeri Moonlight 10% 500ml

Hornbeer Caribbean Rumstout 11% 500ml

Hornbeer Juleöl 2010 7,5% 500ml

Three Amigos Smeden Barrel Aged 8,3% 330ml

Xbeeriment Barack 7,7% 500ml

Xbeeriment Black Force 10,4% 500ml

Xbeerimnet Black Force Barrel Aged 10,4% 500ml

Dom reserverar sig ordentligt för att ölen kan komma att ta slut. Ölen kan givetvis beställas till alla andra butiker också, men då är det kollikrav precis som vanligt.

Jävligt bra initiativ tycker jag.

The Lost Abbey Angels Share 2008

2011-11-07T20:10:00.001+01:00

Det är dags för ölen som hela Sveriges ölnördar svor över i somras när den kom på Systembolaget och var infekterad. Jag å andra sidan köpte aldrig den på Systembolaget utan köpte min flaska på Bierkoning i Amsterdam istället. Den har stått och väntat på mig länge nu och jag har knappt vågat öppna den i rädsla om den varit infekterad eller inte.. Men nu är det dags. Sanningens ögonblick.

Saxat från hemsidan;

"Down in Kentucky and across the pond in Scotland, distillers who age their whiskeys for many years refer to the evaporation of the spirits from their barrels as “The Angel’s Share.” We couldn’t agree more. Each time a barrel is filled, a measure of liquid seeps into the oak and is lost for good.

This striking Strong Ale is brewed with copious amounts of Caramel malt to emphasize the vanilla and oak flavors found in freshly emptied bourbon or brandy barrels. The beer spends a year in oak before it is packaged for release. The beer is 12.5% ABV and is available in 375ml and 750ml bottles and on draft at inspired locations."

The Lost Abbey Angels Share 2008!

Ölen är mörkt, mörkt rödbrun med lite vitt skum som försvinner ganska fort och lämnar lite "väv" på ytan.

Är den infekterad då? Inte i doften iallafall. Den doftar helt fantastiskt. Komplext och spritigt med torkade fikon, russin, trä, choklad och massor av fatlagring.

Rätt så behaglig munkänsla med lite retsam kolsyra. Den smakar inte infekterad heller. Eller ja, den smakar inte så som de som har fått en infekterad har beskrivit den. Torkade aprikoser och fikon, plommon, ekfat, kola och lite nötter. Riktigt eldig finish. Mmm.. Slutsats: Inte infekterad. Väldigt god.

Betyg; 8/10

Torsdagsöl i Helsingborg

2011-11-05T11:39:00.003+01:00

Torsdag = öldag. Det får bli så för mig eftersom jag brukar vara ledig på fredagar och lördagar för att sen jobba söndagar.. Så min helg kommer lite tidigare i veckan än för många andra. Men inte hänger jag läpp för det! Det är rätt skönt att gå ut och ta ett par öl på torsdagar dessutom. Det är inte lika mycket folk som på helgen, och det är definitivt inte lika mycket drygt folk som på helgen! Dricka öl på vardagar är the shit.

Så, i torsdags tog jag med mig ett par öl, släpade min kropp bort på tåget och satte kurs mot Helsingborg. Väl uppe i Helsingborg traskade jag hem till Blafa som hade förberett en riktigt, riktigt god fläskesteg med lite rotfrukter. Hur gott som helst.

Väl inne börjar vi med en Sierra Nevada Tumbler. Jag minns att jag drack den på SBWF, dock var det en av de sista ölen jag drack där så minnet är väl inte vad det borde vara. Trevlig öl förstås, men inte jättehäftig. Jag förväntar mig mer av Sierra Nevada..

Så nu när vi värmt upp smaklökarna lite kom en utav Blafas vänner med en hembrygd black IPA som var riktigt, riktigt bra. Jag är inget större fan av svarta ipor över lag, men denna tycker jag var mycket trevlig. Mycket välhumlad och rostat på samma gång.

Vi går på nästa öl som är en öl som har stått i mitt skafferi alldeles för länge! Fantôme La Dalmatienne. Jag har velat dricka den SÅ länge men har inte hittat något bra tillfälle, men nu var det perfekt. Och OJ, vilken öl! Fantôme har aldrig gjort mig besviken tidigare och dom gjorde definitivt inte det denna gången heller. Lite söt och sur samtidigt med jäst, bär, citrus och lite trä. Riktigt grym öl.

Vi äter lite av tidigare nämnda fläskesteg och blir mätta och belåtna innan vi öppnar Stone Old Guardian Belgo som jag har hört så blandat om, mestadels negativt. Hur var den då? Ja, jag tyckte att den var rätt schysst. Inte det bästa Stone har släppt, men den var absolut inte dålig. Väldigt belgiska drag tyckte vi allihop och jag vet inte om jag skulle vilja kalla den barley wine, men visst fan var den trevlig!

Vi kör vidare med North Coast Grand Cru som jag tyckte var riktigt häftig. Grymma agavetoner med vanilj och fat i både smak och doft. Denna ölen föll mig verkligen i smaken och jag är glad att jag köpte två, ska bli kul att se hur den utvecklas med lite lagring. Kanske tillochmed köper en till. Rekommenderas för alla er som inte köpt den!

Efter all denna tyngden sätter vi oss i vardagsrummet en stund och delar en Nynäshamns Mysingen Midvinterbrygd 2010.. Den var sådär. Helt okej som julöl, men lite tunn och blek tyckte jag. Visst, den är väl blek i jämförelse till vad vi drack i övrigt, kanske inte riktigt rättvist. Men men!

Då så, ölen vi skulle dricka ikväll tog just slut och Mogwai ligger runt hörnet så det kändes ganska naturligt att gå ner dit. Jag gillar verkligen Mogwai. Jag menar, De Molen Rasputin för 79:-? Gubna för samma? Emelisse TIPA? Samma pris. Var kan jag hitta öl av den kvalitén till samma pris i Sverige? Förutom de finare studentpubarna som jag inte kommer in på eftersom jag inte är student.

Vi satt här en stund och njöt av de fantastiska ölen till så låga priser och sen bestämde vi oss för att avsluta nere på Bishops Arms Marina Plaza. Dom hade en del fina grejer på fat, men det som fångade min uppmärksamhet direkt var flaskkylen. En Samuel Adams Imperial Series Wee Heavy. Jag börjar, som jag skrivit tidigare, bli ett riktigt stort fan av scotch ale så denna ölen var given. Om den var god? Minst sagt. Riktigt krämig smak med mjuk toffee och torkade frukter. Fy fan, vad bra den var!

Nu var det snart dags att bege sig hemåt och jag avslutade fint med en Oskar Blues Gubna som aldrig gör någon besviken. Med den ölen tackade jag för mig och gick ner till tåget. Fan vad mycket öl det blev till slut. Inte konstigt att jag blev så bakfull igår. Iallafall, stort tack till Blafa för gott sällskap, god mat och (mycket och många) goda öl och tycker att vi kan göra detta mer än en gång till!